Jag har fått låna en fantastisk bok som behandlar Wienerköket. Den är fylld med vackra bilder och fina recept och är egentligen en kokbok som behandlar hela det gamla kejsardömet Österrika-Ungern, även om den utgavs i slutet av 60-talet då denna dubbelmonarki sedan länge utplånats. Boken är utgiven av Bonniers men förlagan är amerikansk och författad av Joseph Wechsberg och Time-Life-redaktionen. Bilden ovan föreställer Café Gerbeauds espressomaskin i porslin! Om den ännu finns kvar, vet jag inte. Den är iallfall mycket fin.
Antar att du ser kommentarer till gamla artiklar:
….när det gäller vanligt hederligt bryggkaffe, så måste du prova Guldrutan. Ett ”indirekt” (dvs trumrostat) Arabica-kaffe från Mexico, från ett litet rosteri i Söderhamn, med unika varmhållningsegenskaper. Men, som fd kafé-ägare känner du väl redan till det. Man kan köpa det på Sergelkonditoriet vid Plattan vid T-Centralen. Jag dricker inget annat längre. Många moderna boutique-kaffesorter är också trumrostade, men Guldrutan har kört det i 60 år.
Mvh,
Mr Rude
Ja, det gör jag.
Guldrutan, vilket fint namn! Den kaffesorten känner jag inte till, den skall provas. Jag dricker inte mycket kaffe längre, men mage mår inte bra av denna dryck, tyvärr.
Tack vare att det är trumrostat, så utsätts inte bönorna för direkt värmekälla. Det gör att kaffet inte blir så ”elakt” när det exponeras för bryggarens värmeplatta. Man kan anklaga det för att vara ”middle of the road”, men hellre det än att det kör i diket, som vanligt bryggkaffe gör inom 10 minuter. Blandat med mjölk (kall) saknar det motstycke, då dess temperaturtålighet går åt bägge hållen.
Det är ett klassiskt konditori-kaffe från forna dagar.
//Mr Rude