Det fanns en gång i tiden en redig fru och tillika lärarinna. Låt oss kalla henne för fru Ström. Fru Ström och hennes man hade hembiträden, ty fru Ström vistades borta under veckorna eftersom hon skolade på annan ort och kommunikationerna var bristfälliga. Detta var på 20-30-talet.
Fru Ström föredrog dygdiga flickor i sitt hem och för att uppmuntra dem till fortsatt sedesamt leverna, erbjöd hon dem en slant för varje lördagskväll som tillbringades i hemmet; antingen i kammaren eller som sällskap åt herrskapet.
Det var många unga flickor som tog chansen till lite extrapengar och fru Ström hörde inte till dem som knusslade, framförallt när ändamålet var så bejärtansvärt.