Jag minns inte vem det var som sa det, förmodligen en mycket gammal och klok professorska: Inget är så svårt att föreställa sig för oss människor med livlig fantasi som att helt sakna denna gåva.
Fantasier och dagdrömmar kan få den mest mulna av dagar att gnistra i färgprakt och melodier. Lite som en technicolormusikal, men ändå inte.
Världsfrånvänt kan man kanske tycka, men man kan likväl vara en nog så stor realist som bara valt att då och då fly in i en egen, mer tilltalande värld. Att den möjligheten står en till hands, får anses vara något av ett privilegium.