Om man finner knypplingen alltför präktig och kysk kan man med fördel ägna sig åt att slå frivoliteter och på så sätt erhålla de delikataste av spetsar. Jag har aldrig försökt mig på denna numera rätt så ovanliga form av handarbete, men nog blir jag bra nyfiken. Inte minst på grund av namnet.
Jag tycker att en brudkrona förfärdigad med hjälp av frivoliteter låter som en synnerligen tilltalande konceptuell idé. Ungefär som Två små röda rosor; både oskuld och, höll jag på att säga, arsenik.
Här har vi en bild på en frivol krona. Här kan man läsa mer om frivoliteter och såsmåningem har man kanske totat ihop något riktigt fint.
