Och snart är sommaren över. Kvällarna är mörka, ja redan vid tio börjar det bli skumt även här uppe Norrbotten. Såhär vackert var det i tisdags vid den tiden, när dimman så sakteliga började stiga upp från åkrarna.
Snart återgår jag till jobbet och storstaden. Kanske är jag inte helt förtjust över det, men med hösten kommer kylan och mörkret och förvärvsarbeta bör man ju och sommaren kommer åter nästa år igen. Gärna en sommar då det växer så att det knakar. I år är allt så sent, trots att det inte varit extremt kallt eller regnat så mycket från andra halvan av juni. Morötterna är fortfarande minimorötter och jordgubbarna har bara börjat att mogna. Något liknande har jag aldrig upplevt. Till fördelarna kan man dock säga att det varit ett lämpligt år att göra nyplanteringar.
Jag har dock fått en hel del gjort, utan att för den delen ha arbetat ihjäl mig. Jag har kunnat vara litet ledig och jag har sett mig om i landet, ty jag har rest till Bjänsjöå, Flarken, Vikbolandet, till Malmbergen och till Kiruna. Jag har gjort en del utflykter i bil med min kamera. Kanske inte så många, då det blir för dyrt att köra amerikanskt och min Opel inte kommer att bli klar förrän precis innan jag skall åka hem. Det var allt lite tråkigt för den bilen gillar jag att köra.
Den sista veckans värmebölja gjorde att allt sköt fart. Morötterna växte till, jordgubbarna mognade och linet blommade! Jag hade bara satt en kvadratmeter i trädgårdslandet, men räckte ju för att få se hur vackra blommorna är. Skira och ljust blå. och så blommar de bara en dag. Vid sextiden på kvällen slutes de och öppnar sig aldrig mer igen.
Och det är klart att detta är en utsikt kommer jag att sakna! Och hur fint det blir i det lilla rummet när mörkret börjar sänka sig och fotogenlampan lyser som ett komplement till skrivbordslampan.