Jag bjöds på te i söndags i ett opretantiöst förortshem. Och vilka läckerheter som där bjöds: te, scones och rosenmarmelad, som den stackars flickan tyvärr inte hade kokat själv. Istället var det en en manlig bekant som hade plockat med sig en burk. Ni förstår ju själva att detta tyder på bristnde familjekultur under uppväxten.
En av flickorna visade sig dock föredömligt rar. Klädd i de enklaste av vardagskläder, slog hon sig tyst ned och lät sig uppslukas av familjetidningen Hemmets journal, utan att på något sätt distraheras av de andras ytliga pladder. Jag både hoppas och tror, att hon snart är i hamn.
En annan av flickorna trampade verkligen i klaveret; uppmanad att ta med sig en burk sylt, lämnade hon fram en halvtom burk i Eldorados billiga sortiment. Det är inte tanken som räknas, kom ihåg det. Jag vet inte vem som sa det men det viktiga är inte vad man gör, utan att man gör det med stil.