Jag läste en intressant text där skillnaden mellan tyskan och franskan som konversationsspråk diskuterades. I Frankrike pratar man inte alltid till punkt; man blir avbruten. Det är en del av charmen i den franska konversationskonsten och inget att bli upprörd över. När Madame de Sta쬠kom till Tyskland i början av 1800-talet lärde hon sig språket, men insåg snart det hopplösa i att låta språket flöda som hemma i Frankrike; en tysk avbryter man helt enkelt inte. Och varför? Jo, i tyskan kommer verbet i slutet av meningen, eller rentutav sist, och därför vet man inte vad personen egentligen vill säga förrän meningen avslutats till punkt. Något att lägga på minnet, när man förundar sig över Tyskland. Och världshistorien.