I april 1947 invigdes Östertäljes första ålderdomshem som ritats av Torsten Risberg. Ursprungligen var tanken att det skulle bli en tvåvåningsbyggnad, men Risberg tänkte om och bad att få rita om byggnaden utan ersättning. Resultatet blev inte alls dumt. Det är en fin anläggning i den lilla skalan, påkostat med moderna mått mätt. I vardagsrum och matsal verkar det ligga någon form av parkett, i pensionärernas rum vanliga trägolv. Studera gärna planritningen här för översikt över lokalerna.
De gemensamma ytorna utgörs av ett vardagsrum på 40 kvm med en matsal i anslutning. Belysningen är indirekt och utgörs av lysrör som monterats bakom trälist som löper runt rummet. Väggarna är klädda med juteväv.
Framför det stora fönstret står halvmeterhöga blomlådor vilket det också gör i matsalen. En balkongdörr leder ut på altanen. Behovet av grönska och frisk luft är således väl tillgodosett.
Föreståndarinnas rum har sovalkov, egen toalett samt ett litet kontor. Det är kanske inte så märkvärdigt, men å andra sida lyser de dåliga materialen med sin frånvaro.
Pensionärernas rum är små med dagens mått mätt och de saknar toalett, endast ett handfat finns att tillgå. Badrum samt två toaletter finns i korridoren utanför. Idag skulle denna lösning inte gå för sig och dessutom krävs det att rummen har köksutrustning. Med tanke på hur dålig man måste vara för att flytta in på ett boende kan man verkligen ifrågasätta detta. Små rum tycker jag blir mer intima och trivsamma, dessutom billigare. I kombination med det trevliga sällskapsrummen tycker jag att detta vore en mycket bra lösning för de som vill flytta till ett hem, men är för friska för att bo på ett traditionellt äldreboende.
Lite större rum finns också på Östertälje ålderdomshem. Det är s.k. dubbelrum för gifta par. De är inte speciellt stora de heller, men trivsamma.
Jag tycker att moderna äldreboenden är mycket trista och det vilar verkligen en känsla av institution över dem. Långa korridorer, fula, standardiserade möbler, samt trista golv. Naturligtvis finns där inga öppna spisar. Dessutom är de stora och man går lätt vilse bland avdelningar som ser identiska ut. Östertälje ålderdomshem tycker jag man kan se som en förebild, även om åtskilligt måste ändras för att möta dagens krav. Inte minst den lilla skalan: på ett sådant boende går det inte som pensionär vara en anonym vårdtagare.
Fint beskrivet – och du har ju också den rätta erfarenheten.
Min mamma bodde på Danvikshem de sista åren, först i en trevlig liten lägenhet högst upp; det var bra. Sedan – efter fysisk försämring – flyttade hon in i ett rum i en sån där korridor som du beskriver där man hade nattvård. Uhä! Inget vidare. Men konstigt nog – för att vara henne – tog hon det ganska bra.
Jag vet inte vad jag gör som gammal, men hellre Östertälje eller Strömsund än Stockholm. Fast – man vet aldrig. Pöj, pöj.
Danvikshem! Fantastiskt läge och fint hus. Jag efterlyser överhuvudtaget mer hemkänsla. Besöker regelbundet Vintertullen på Södermalm i Stockholm. Det är betydligt bättre än vad man kan tro. Rummen är riktigt fina, lite väl stora och onödigt med ett kök. Dock finns där balkong! det finns också en balkong från ett av de gemensamma rummen. Med hjälp av lite äldre möbler känns korridorerna lite mer OK, men riktigt hemtrevligt blir det ju ej.
Min mamma hade turen att få flytta in på ett alldeles nytt ”hem” (boende låter så hemskt) här på Gotland när hon inte längre klarade tillvaron i Uppsala på egen hand. Där fanns det visserligen tre ganska långa korridorer, men hela stället var möblerat med äldre, trevliga möbler. Och de hade en kakelugn som användes flitigt. Till stället hörde även en mycket omhuldad katt som svingade sig i julgranen som unge! Alla hade egen uteplats och det fanns ett växthus, fruktträd och bärbuskar. Mamma fick ett helt nytt liv och trivdes jättebra, detta var mellan – 95 och -99, jag vet inte om det fungerar lika bra längre.
Åh, vilken höjdare! I Sabbatsbergs park finns en trädgård som är mycket fin. Där finns orangeri och planteringar. Att kunna vistas ute i en trädgård tror jag är mycket viktigt. Små ställen i ett plan gör det ju lätt att gå eller rulla ut. Musik är också viktigt. Jag spelar ofta musik för vissa av mina tanter. Många kan ju texter mm även om de är dementa.
Jag tycker det är så intressant att dementa kommer ihåg både musik och text! Det är tydligen en annan del av hjärnan som aktiveras. På mammas hem fanns det en kvinna som hade afasi, hon fick inte fram ett ord. Men sjunga kunde hon! Och jag hade en klasskamrat som stammade mycket, fast aldrig när hon sjöng. Hon kunde ställa sig framför klassen och klämma i med en aria utan några som helst problem.
Intressant! Vet du om hon kunde sjunga det hon ville säga, dvs hitta på ny text för att uttrycka sig? Hjärnan är verklign en helt underbar apparat. Tänk bara på hyr man kan träna upp sig efter en stroke. Det måste vara intressant att jobba som någon slags terapeut och rehabilitera människor.
Nej, det vet jag tyvärr inte. Men det borde ju kunna fungera?
Jag bildgooglade Ö-tälje ålderdomshem i går, det är så rörande med de gamla tanterna. De har förkläde och stickar och har sig medan gubbarna (om det nu var fler på bilderna) sitter i finkofta och läser tidningen. Ett gammalt par är på väg nedför trappan, sedan har fotografen vänt på dem och då måste både ”syster” och gubben hjälpa tanten upp … Ser lite arrangerat ut, men varför inte?
Tänk vad pensionärsmodet ändrats! Tycker mycket om de klassiska tant- och gubbkläderna från förr. Undrar 70-talisterna kommer att se ut som gama, det är jag verkligen mycket nyfiken på.
Fina bilder från interiörer med kvalitetsmöbler och omsorg om detaljer och trivsel. Vet du var det ligger? Jag går ofta omkring i området och kan gissa att det ligger mot kanalen.
Jag vet inte! Om du passerar något som liknar det, fota. jag undrar vad som finns där idag. knappast ett ålderdomshem iallafall.
Det vore lättare om jag hade en bild på exteriören. Vet du ifall det är en låg tegelbyggnad? Eftersom den inte följer nuvarande standard med toalett på rummen kanske det inte ens finns kvar, eller så har något kontor flyttat in.
Låg är den och består av två, i förhållande till varandra lätt förskjutna byggnadsdelar (se planritningen). Det står inget om fasaden, men det är klart att det kan vara tegel. Tyvärr finns det ingen bild på exteriören.
http://www.digitaltmuseum.se/things/stertlje-lderdomshem-sdermanland-samlingsrum/S-NM/NMA.0029923?name=Boende&search_context=1&count=69&pos=4
och här kan man se det i bruk
Ja, jag såg den. Mycket fin! Fanns en till också, när de står på bron utanför.
Jag har också googlat på Östertäljes ålderdomshem men inte hittat mer än bilden Petter länkade till. Arkitekten tycks inte ha lämnat särskilt många byggnader efter sig heller för när man slår på hans namn i Svenskt biografiskt lexikon står det mest om hans karriär som tjänsteman i Södertälje. Nu har jag skickat in en fråga till Kulturhistoriska föreningen i Södertäljes frågelåda och hoppas på raskt svar.
Spännande! Här en länk till samtliga bilder från hemmet. Tyvärr ser man mycket lite av exteriören http://digitaltmuseum.se/search?query=%C3%B6stert%C3%A4lje+%C3%A5lderdomshem
En annan typ av kategoriboende som tyvärr alltför ofta reduceras till blott och bart förvaring, med fula material och torftiga allmänna utrymmen som inte uppmuntrar till social samvaro, är studentkorridorer. När målet är att klämma in så många låginkomsttagare (som dessutom bara förväntas bo där några år innan examen eller död) som möjligt på en så liten yta som möjligt och till lägsta möjliga kostnad så är det som att alla kunskaper om vad som gör en bostad trivsam är som bortblåsta.
Jag bodde på Jerum vid Lidingövägen. Tyvärr var kåken hårt renoverad, men jag tror att den hade varit rätt snygg som ny. Stora fönster (som blivit mindre) bl.a.
Små rum kan kanske vara trivsamma och billigare men inte så bra ur arbetsmiljöperspektiv. På ett boende idag behövs utrymme för rullator, rullstol, lift, turner med mera. Och 2-3 personer som kan hjälpa till med förflyttningar.