Jag tycker nog att detta påminner om en stämningsfull visningslokal med en catwalk i mitten, men det är faktiskt vår gamla höskulle som får sitt ljus genom några opaka plastskivor i taket och genom att det tränger in genom gliporna i väggarna. Vackert är det ialfall och alldeles öde och tyst. Under upphöjningen i mitten blåste förr en kraftig fläkt in luft och på så sätt fick man en skulltork, dvs höet kunde eftertorkas sedan det bärgats. På så sätt gick det lite snababre att få in skörden.
Igårkväll var jag ute och cyklade. Det var inte speciallet varmt, men solen sken och det doftade av sommarens alla dofter. Det doftade även timmer, ty på sidan om vägen låg ett litet upplag som någon nyligen avverkat (märkligt att göra det nu på sommaren). Ån flöt stilla fram över åkrarna; på vissa ställen nästan dold bakom frodig grönska. Vinbärsbusken som slagit rot invid en ogästvänlig stenbumling längs med den mala byavägen, stod frodig i kvällsljuset. Vid det gamla ödehuset hade myggorna galej, så där kunde jag inte stanna. Det var bara att bege sig hemåt igen.