Lite lätt bortglömda står smalhuslängorna i Hammarbyhöjden, en av de 30-talsförorter som väte upp strax utanför tullarna under 30-talets expansion. Till stor del var lägenheterna avsedda för invånare med modesta inkomster, även om standarden var någorlunda hög. Öppen spis, jungfrukammare och fiskbensparkett skall man dock inte ta för givet, även om det förekommer och framförallt då ekgolvet.
Av någon outgrundlig anledning är det relativt många hus i detta område som har både fönster och balkonger var. Gissningsvis rör det sig om någonstans runt 30 %. I takt med att husen renoveras, minskar naturligtvis denna siffran sakta men säkert. På bilden ovan ses snygga balkonger med relativt låg bröstning av sinuskorrugerad plåt och med dubbla handledare. Snyggt och luftigt!
Ytterligare ett vackert hus. Notera burspråket till höger. Hörnlägenheterna är troligtvis lite större med en något borgerligare planlösning.
Det var vinter och kallt när jag besökte Hammarbyhöjden, och på denna fasad klättrade avlövade slingerväxter. Notera fönstren med en bred avskiljare. Bakom den smala delen ligger troligtvis badrummet, bakom den bredare köket. Härom skvallrar bland annat skafferiventilen.
Denna lätt böjda fastighet vänder sin konkava sida mot en lummig liten gård. Av fasaden att döma, stundar en renovering. Notera de enkla skärmtaken.
En lite ovanligare balkongtyp från slutet av 30-talet. Balkongplattan lämnas nästan helt bar och själva skärmen sitter en liten bit ut från plattan. Hörnen är rundade och även här finns dubbla handledare.
Det helt uppglasade trapphuset med trappspindeln synlig utifrån är en verklig pärla. Visserligen i skriande renoveringsbehov, men ändå. Det är bara att hoppas att man låter fasaden förbli den pärla den idag är.
Franska fönster är inte så vanligt förekommande i Hammarbyhöjden, men här har vi ett hus med strama räcken som verkligen pryder sin plats. Fastigheten är densamma som på bilden ovan.
Ett av Hammarbyhöjdens blåklassade hus är detta. Tyvärr har jag glömt arkitektens namn. Notera trapphuset som är indraget och utdraget ur fasaden. Snygg! trapphusen är generöst glasade och balkongerna de ursprungliga.
Det här har inte riktigt med ämnet att göra, men när jag bodde i Hammarbyhöjden fick jag höra att det där hade legat Stockholms största avrättningsplats; galgbacken. Brukade tänka på det ibland och fundera lite över området i stort – tänker mig att det varit något av en slum en gång i tiden. Som tur är spökade det inte där iaf :).
Har nu kollat upp. Området var tydligen obebyggt innan 30-talet, minus någon bondgårdar och handelsträdgårdar.
Ja, jag tror att det en gång hört till Årsta gård, det årsta som beboddes av Årstafrun.
Galgbacken kan ha legat vid Gullmars ungefär, jag är inte riktigt säker.
Hej!
Det blåklassade huset på Finn Malmgrens väg är ritat av Ture Sellman. Vill minnas att Ture Sellman ritat ytterligare cirka 50-tal hus i Stockholm.
//Peter
Så var det, tack!
Otroligt vackra hus!
Galgbacken låg ganska mitt i de äldre delarna av H.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Galgbacken,_Hammarbyh%C3%B6jden
Det som ligger vid Gullmarsplan är ’Dödgrävarparken’ med en gammal Kolerakyrkogård
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kolerakyrkog%C3%A5rden,_Skanstull
(jag är uppväxt i Björkhagen)
Vilket förflutet! Då var det Dödgrävarparekn jag tänkte på. Där har jag gått förbi ett par gånger. Det är ett speciellt område, både fridfullt och fyllt av billjud.