Till och med i Gamla stan finns ett och annat funkishus. På Själagårdsgatan, på den plats där en gång Själagården låg, finns numera ett trevligt 30-talshus. Husets öppna gård vetter åt Baggensgatan och det är på den sidan som det verkligen kommer till sin rätt. Högst upp i huset verkar det av allt att döma finnas finfina lägenheter med terrass.
Åtskilliga är det planr som funnits på att helt modernisera stadsdelen och förse den med moderna hus och raka, breda gator. Det hae säkert blivit fint, men jag gillar den strama gamla stil som de flesta av husen i stadsdelen är uppförda i. Det är stor skillnad om man jämför med den bebyggelse som sedan kom att prägla framförallt Östermalm. Gamla stans sobra elegans känns faktiskt modernare.
Som boende i någon av stadsdelens trånga gränder, får man säkerligen inte ha alltför stora anspråk på solljus, men jag kan tänka mig att kompromissa på det området, bara jag får fina rum med gamla eldstäder och smäckra fönster med lösa innanfönster. Och naturligtvis vill jag inte bo på Västerlånggatan där man blir väckt av turister redan vid åttasnåret på helgerna.
Jag var en gång inne i en gammal lägenhet på just Västerlånggatan. Den var sparsamt moderniserad på 30-talet och fin, men mycket bedagad. Eftersom den låg högst upp i huset var den tämligen ljus, men tyvärr var det ett jäkla liv nerifrån gatan vilket gjorde det påfrestande att bo där.