I begynnelsen var blåstencilerna den metod som användes när man ville duplicera en text och det var en tämligen primitiv metod. I slutet av 30-talet uppfanns den moderna kopieringsmetoden och detta patent resulterade så småningom i Xeroxaparaterna.
En släkting till mig insåg i slutet av 50-talet att framtiden, den stavades kopiering! Hon lärde sig att kopiera och fick vad det led sin egen kopieringsbyrå. Hennes första kopieringsapparat blev med tiden utrangerad och av någon helt outgrundlig anledning hamnade den jättelika apparaten i en skogsdunge på våra marker (hur den tog sig ut på landet, från stan, kan man bara spekulera i). Apparaten är som sagt rejält tilltagen och bestod en gång i tiden av ett smärre valsverk, många roliga strömbrytare att skruva sönder och inte minst ett imponerane fläktsystem. Men nu återstår endast ett nästan tomt skal och firman är för länge sedan nedlagd.
Jag kan inte tänka mig att den första CD-brännaren var en tillnärmelsevis lika imponerande apparat.