Efter snart ett halvår i public service-träsket kan jag konstatera att jag fortfarande hör till de mest dömande vad det gäller struntkanalerna 3-5. Precis lika illa tycker jag om kvällstidningarna som skriver om vad som helst, och hur som helst, bara det säljer. Vad jag verkligen inte begriper är varför människor väljer att konsumera all denna smörja. Socialstyrelsen behöver inte ens uppmana dem att tio minuter Sanningens ögonblick håller vad fan det nu kan vara borta. Kanske är det just därför som de tittar.
Public service kan väl ibland framstå som en smula mossigt, men det finns ofta en genuin vilja att berätta om något viktigare än misslyckade skönhetsoperationer eller hur hur man kan shoppa för en spottstyver (förklara istället varför man MÅSTE konsumera hela tiden). Här gör ofta SR bra ifrån sig. Hur fantastisk var inte den dokumentär om 14-åriga Susanne som Susanne Björkman gjorde i radion på 70-talet och som repriseraes i sommar tillsammans med en uppföljning? Helt lysande och dessutom bjöd den på nästintill gastkramande spänning.
På mitt lilla Public Service-bolag tillhandahåller vi folkbildande material och det är verkligen inte det sämsta. Jag skulle dock önska, att fler tog del av allt som erbjuds, för jag tror att bildning och upplysning gör det lättare att lösa många problem, från intolerans människor emellan till klimatfrågan. Tyvärr verkar det som om det intresse som en gång fanns för att bilda sig och som resulterade i Medborgarskolan och Arbetarnas bildningsförbund har mattats. Synd, för det är viktigt att förstå att det faktiskt är individen som har makten och chansen att förändra.
Här kan man invända att det finns andra sätt att söka information på idag och att kunskapsbehovet ser annorlunda ut, men jag tror snarare att det handlar om att man trots allt har det för bra i dagens Sverige (ja, det är relativt) och därför har man inte samma incitament till att med hjälp av kunskap förändra och förstå samhället. Och det är därför vi behöver public service.
Men det är klart att det skall finnas underhållning och skräp också. Och ena massa trams. Men det får inte dominera och det får inte vara för mycket av en klassfråga.