När jag växte upp hade vi varubuss i byn. Två gånger i veckan kom den gamla slitna buss som apterats till lanthandel på hjul och det innebar något av en fest, åtminstone sommartid när jag var liten och hemma på dagarna. Med en suck, gled de trötta dörrarna isär och man tog stegen upp i bussen.
Till vänster tronade de nybakade Björkbomslimporna som var så goda att äta färska med bara smör, eller, som jag gjorde ibland, med senap och falukorv. Längst in, fanns ett litet kylrum med öppningsbara glasluckor. Här stod fil, mjölk, smör och grädde. Utbudet var inte särskilt stort på den tiden, åtminstone inte i glesbygden. Hur det var på området djupfrysta varor, minns jag dessväre inte.
Det var i slutet av 80-talet, eller möjligtvis under tidigt 90-tal som varubussen gjorde sin sista färd. Då var det farbror Herman som satt bakom ratten. Vid det laget var han tämligen synskadad, så hur det kom sig att just han körde bussen är något av en gåta, men kanske berodde det på att han haft afär i grannbyn.
På bilden, ser vi en fd fru i byn. Hon var gift med en släkting till mig som kom på obestånd och förälskade sig då i mäklaren som skulle sälja hemmanet på exekutiv auktion. Hon flyttade sedan ihop med honom in i modern villa inne i stan. Jag tror att han hade mustach.
Vilket fantastiskt arkiv du har samlat på dig! Hit till den småländska gården slutade nog affärn att komma redan i mitten av 80-talet. Då och då ser man ännu liknande varubilar på vägarna – men fyller de verkligen samma funktion ännu i denna dag? Det känns exotiskt.
Jag minns inte riktigt hur länge varubusen gick, farbror Herman körde den på slutet (halvblind). Tidigt 90-tal kanhända. Det finns fler bilder, om du klickar på taggen Jag saxar gamla pressklipp.
Underbart att få se och uppleva gamla minnen med matbussen. Fattar inte att jag har tänkt på detta många gånger och så delar du detta med oss. Tack