På bilden ser ni Erland Waldenström som under åren 1950-1970 var VD för Gränges AB, ett av de största och mest framgångsrika företagen i Sveriges historia. Under första halvan av 1900-talet, fram till 1957, ägde Gränges hälften av LKAB. När staten löste in gruvdriften uppe i Luossavaara-Kirunavaara, fick Gränges 900 miljoner kronor, vilket var en enorm summa pengar på 50-talet. Pengarna investerades bland annat i ett nytt järnverk i Oxelösund.
Gränges var inte bara gruvdrift, man hade också en järnväg som gick från Bergslagen till Oxelösunden samt en stor fartygsflotta för att sköta transporterna av malm till utlandet. Bla annat levererade man till Hitlertyskland under krigsåren. På 50-talet byggde man nya, moderna fartyg som kunde ta malm med sig utomlands, och olja med sig hem. På så sätt blev exporten än mer lönsam.
På 70-talet blev det stål- och energikris och Gränges tvingades att sälja sin fartygsflotta och SSAB bildades för att sköta driften av stålverken. Idag är det bara en del av gamla Gränges som finns kvar och blomstrar och det är nuvarande Sapa AB som tillverkar aluminiumprofiler.
Erland Wladenström var kemiingenjör, utbildad på KTH och han övertog roderet för Gränges efter sin far Martin. Av bilden att dömma, var Erland något av ett modelejon.
När jag var liten på 70-talet var det mycket tal om det nya, stora Stålverk 80 som skulle byggas. Men 70-talets alla kriser satte stopp för denna satsning, precis som de fick det en gångs så framgångsrika Gränges på fall.
En intressant bok om Gränges och annat bruksrelaterat är Eva Vikströms Bruksandan och modernismen (Nordiska museers förlag, 1998). En något rörig, men läsvärd skrift.