Lustans lakejer var definitivt mycket bättre när det begav sig och begav sig gjorde det till ungefär 1982. Sedan gick det bara utför. Under ett par år var Lustans bäst, men det visste inte jag som var lite för ung och framförallt bodde jag på vischan dit inga trendiga Stockholmsband nådde.
10 år senare upptäckte jag dem och då ville jag vara som Tom Wolgers och köpte slängkappa, men uppenbarligen hade vacktmästarna på Riche glömt hur man hanterade dyliga plagg; jag minns fortfarande hur fumliga de var och hur det vackra plagget hamnade på golvet. Tur att jag inte var alltför lättrörd, för då hade kajalen börjat rinna.
Och jag lusläste varenda Schlager från tidigt 80-tal och fick för mig att det man skulle dricka var Martini Bianco blandat med Russian, för det drack Tom. Jag kallade blandningen Indiskret, efter en Mockba Music-singel från 1982 men blev inte populär när jag frågade efter Russian i de amerikanska livsmedelsbutikerna under en USA-resa 1994.
På bilden ovan ser ni Tom, klaviaturspelaren, längst fram och Christer Hellman, trummisen, med de svarta handskarna längst till höger.
På YouTube finns nu några relativt nuypplagda Lustansklipp. Det första, som jag tror är från 1981-82, är Diamanter. Det andra klippet borde vara från 1984 och det är Begärets dunkla mål.
Läs mer om Lustans lakejer på Rävjägarn.