Som bekant, är de flesta nytillverkade kök både fula, opraktiska och av sämre kvalité jämförd med äldre tiders standardkök. Det var i slutet av 60-talet som rationaliseringar gjorde att hantverket fick stryka på foten. Den sk spånplattan blev med tiden den huvudsakliga beståndsdelen i både stomme och luckor.
En annan modern styggelse är diskbänken med bara en ho. Den har den lilla olägenheten att har man väl tappat upp diskvattnet, får man springa in på toaletten om man vill hälla ut slaskvatten från något ännu odiskat kärl. Än värre är det om hon är nedsänkt i en träskiva, eller någon form av laminat. Då får man bereda sig på att med jämna rum byta skivan. Tacka vet jag rostfritt och gärna den sortens bänk, där det rostfria dras över väggen och ersätter kaklet. Snyggt och väldigt praktiskt.
Mitt i allt elände fann jag APPARAT-köket. Ett nytillverkat kök i massivt trä med praktiska moduler och snygg form. Luckorna är överfalsade vilket är både snyggt och påkostat. Den enda nackdel jag kan se, är den att luckorna är gjorda i massiv MDF-board och därför saknar den kant av trä som bör tjäna som extra stöd åt den överfalsade kanten. (I en äldre konstruktion, vilar luckans yttre MDF-skiva, på ett ramvrek av trä som förhindrar att den överfalsade kanten skadas vid större slitage)
Man får hoppas att satsningen lyckas och att folk i allmänhet upptäcker det praktiska i att köpa ett kök som står sig uner lång tid.
Och det viktigaste av allt: glöm inte att ett kök skall ha en dörr. Så att man kan stänga in både sig själv och disken när så är lämpligt.
Bilden ovan föreställer inte ett APPARAT-kök, utan är ett snarlikt från 1951 som är så pass påkostad att skafferiets insida är klädd med marmor!.