Sommaren 2007 åkte jag igenom en gammalt samhälle, på väg från Värmland upp till Dalarna, och passerade då resterna av Tidafors väv och trikå. Anläggningen, som var en del av Värmlands Trikåfabrik i Karlstad, ligger naturskönt belägen vid ett vattendrag i en liten dalsänka. Där var mycket vackert och mycket stillsamt. I den enda byggnad som var i någorlunda gott skick, var en loppmarknad inhyst. De övriga byggnaderna präglades av ett starkt förfall. Denna sommar hade jag ännu inte riktigt börjat fotografera, men tog i vart fall några bilder med en halvdan digitalkamera.
Det var med viss andakt som vi steg in i den övergivna byggnaden som under efterkrigstiden moderniserats och försetts med eternitplattor. Dörren var olåst och nyfikenheten stor. Inne i den vackra fabrikslokalen där pressbord och stickmaskiner fortfarande fanns kvar, var förödelsen stor och endast en Hänt i Veckan från 1987 med bilder på Jannike Björling, antydde att det fanns viss verksamhet i lokalerna på den tiden. I övrigt tydde mycket på att 70-talet varit den tid när man gjort tappra försök att rycka upp verksamheten ur den svacka som den svenska textilindustrin hamnat i.
Maskinerna hade till viss del monterats ned, men objudna besökare hade ställt till stor oreda genom att slita fram apparaterna ut sitt ide.
Pressbordet var en stilig anläggning som säkerligen kostat en slant att köpa in. Tidens tand och fukt hade förstört de vitala delarna som nu rostat. Snygg var också denna tingest. Jag är mycket nyfiken på vad den en gång använts till.
Ett stort förråd av pärmar fyllda med prov på olika sorters trikå, fanns fortfarande kvar. De var vackra och välarbetade smakprov i många fina färger.
Här lokalen i sin helhet. Det är högt i tak och fönstren är småspröjsade, vilket indikerar att anläggningen skulle kunna vara från 10-talet.
Detta var inte den enda byggnaden på området. Helt förfallna tegellängor och trähus fanns i anslutning. Ett stycke kulturhistoria som säkert snart är borta. Det är sorgligt, men helt naturligt, att storhetstider kommer och går. Många av de samhällen som växter fram under 1900-talet, var kopplade till industrier och när så den stora vågen av nedläggningar och rationaliseringar kom, återstod inte mycket annat för dessa orter än att invänta den slutliga insomnandet. Jag tycker dock att det är tråkigt att inte fler delar av Sverige kan sjuda av liv. Att flytta och bosätta sig i ett hyreshusområde i närmast belägna stad kan väl knappast innebär ökad livskvalitet.
Fina bilder men bedrövligt sorgligt. Håller så klart helt med dig om att flera delar av Sverige borde sjuda av liv. Loppiset verkar mycket uppskattat och Google berättar också att det finns en fin bastu i Tidafors där man kan åka rutschkana rakt ner i älven!
Det mystiska mackapären påminner om ett expansionskärl, men kan det ha varit något som framställde ånga? Ifall det behövdes i trikåtillverkningen, t ex när man pressade – vild gissning.
Ja, det där med ånga tänkte jag också på. Skulle bra gärna vilja se anläggningen sjuda av liv. Tyvärr hittade jag inga bilder från den tid när anläggningen var igång. Den ligger dock naturskönt belägen som jag minns det.