Såhär på höstkanten är man glad att man inte slarvat med veden, under förutsättning att man inte har slarvat med veden. Lämpligtvis hugger man ner träden på vårvintern och kapar och klyver sedan sin ved innan det blir för varmt. Sedan gäller det bara att ha tålamod, för inget brinner så bra som ved som fått torka över ett år, dvs vårens ved används först nästföljande höst.
Min morfars far, var mycket intresserad av ved. Han hade för vana att alltid kontrollera vedförråden hos dem han besökte. Var där oreda, var det ett tecken på att familjen inte var vad den borde; var där ordning och reda kunde han sluta sig till att det var en familj som vilade på en solid grund. En sätt att gradera bondeklassen, som vad jag vet, inte fått någon vidare spridning.
I min hemby hade farbror Ivar den mest välskötta vedtraven av alla. Vedträna var fint kluvna och han valde ofta att trava sina högar runda. Det var först när han blivit allvarligt sjuk, som ordningen avtog. Men det var en orsak så god som någon, att slarva med vedförrådet.