Nästa år är det 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur, till på köpet som första kvinna. I år är det Le Clézios tur, men hans böcker har jag inte läst, men däremot den Nobelföreläsning som han höll i Börssalen. Särskilt fin är hans skildring av hur han som barn läser och hur han senare, efter kriget, börjar att skriva.
Lagerlöf var en fena på att berätta, vilket naturligtvis är en förutsättning för att bli författare, och eftersom hon inte värjde för det övernaturliga, kunde hon skriva nästan vad som helst. Det tror jag inte är lika lätt idag, när vetenskapen i allmänhet är vår största gud.
Jag är själv uppvuxen med ett ständigt berättande, då både nya och gamla händelser skildrades detaljrikt och färgsprakande. Åt det är jag förskräckligt glad; det gav must och spänning åt vardagliga händelser och miljöer, dessutom fick fantasien sig en rejäl knuff i rätt riktning.
Men nu är det som sagt år 2008 och just nu är festen i full gång. Följ den här.