”Är lika mycket valfrihet som i DDR”

Jag läste en insändare i Östermalmsblaskan som kommer gratis i brevlådan på tisdagar och fann en insändare att reta upp mig på. Det var  en Anna Eriksson som gav replik på Landstinget borde ha en köttfri dag i veckan. Eriksson skriver att ”köttfria måndagar är definitivt en kraftig begränsning av människors valmöjligheter”. Personligen är jag rätt trött på alla valskyldigheter. Snart sagt allt måste jag ta ställning till vilket blir tröttsamt i längden. Att ha köttfria måndagar är väl på alla de sätt ett bra förslag. Den enda som eventuellt missgynnas är folk som prompt måste ha kött till middag eller lunch och dem tycker jag inte att man bör lyssna på. Om något är bra för miljö och hälsa så tycker jag att det är bra att landstinget föregår med gott exempel. Privat kan man faktiskt äta vad som helst. Och nej, jag är inte vegetarian.

I ärlighetens namn argumenterar jag till viss del emot mig själv. Att inte få göra som jag vill kan få mig komplett galen, irriterad, purken, sur och förbannad. Till fördelarna att inte få göra som man vill hör dock att man då tvingas tänka efter lite extra för att komma runt de regler och begränsningar som finns. Jag förmodar att detta gett upphov till många  finurliga lösningar. Och aldrig är behovet att få uttrycka sig så stort som när man inte får yttra ett ord.

Dessutom är det SKÖNT att slippa välja och istället få ägna tiden på att beklaga sig.