Ovanligt många celebriteter verkar ha gått ur tiden denna julhelg. Om det har något samband med julfirandet, kan man bara sia om. Harold Pinters pjäser jag jag inte sett, men
Eartha Kitt kommer jag ihåg sedan barnsben. Hur kan man glömma en albumtitel i stil med Down to Eartha? Fullkomligt brilliant. Och nu när dt är jul lyssnar man med fördel på Santa baby (nej inte väninnan i Dumskallarnas sammansvärjning; hon som får modern att utbrista: Santa, vilken fin hi-fi!!!)
Jag har scannat hundratals bilder från åren 68-75 i dagarna. Det är verkligen en mcket avlägsen tid som möter betraktaren. Bilderna är från semesterresor, traktorutställningar, släktkalas och slutligen snap-shots från det verkliga vardagslivet. Bilden ovan är fin: tre systrar och en bror. I fronten den barska och ståtliga moster A som bjöd oss barn på hårda karameller, apelsinklyftor (man fick bara ta en). Henne lapptäcken var dock betydligt mjukare och mycket färggranna. Bredvid henne tår min farmor och ler för hela sällskapet. Hon var sjuklig och en smula parant, rentav snygg, i sin ungdom på 20-talet.
Bakom står moster H På bilen ser hom inte riktigt klok ut. Hon var mycket rar och hade en hus-tekanna i köket som jag älskade som barn. Hennes man hade en gammal motorcykel, det kan ha varit en Harley-Davidon. De bodde i ståtlig, gulmålad villa invid vattnet. Längst till höger står brodern (och även alkoholisten, om jag inte minns fel). Honom minns jag inte mycket av alls, bortsett från att hans kökssoffa var klädd med galon.
Av alla på bilden, som är tagen sent, sent 60-tal, finns nu endast min mor kvar i livet. Men den är fin och så typisk för landsbygden på den tiden. Och vad jag gillar de där präktiga fruklänningarna i syntet med sina färgsprakande mönster! För mig är de definitionen av tant! Moster A har dessutom blomman på modet – som jag fortfarande tycker mycket om – i sin hand: elegansnejlikan!