Ytterligare en utgrävning i släktens fotogalleri. Det är en gammal bild och jag känner inte deras namn. Det har jagats, så mycket står iallfall klart. Två jakthundar och ett byte i den främre mannens hand. Ser man bilden i ett större format, framträder anletsdragen och klädernas detaljer. Stubbar, mossa, gran och tall. Mannen i mitten är så väldigt lik någon – det är inte Bryan Ferry utan någon annan, någon rustik elegant. Hela bilden doftar och ångar.
Men vad skildrar väl landsbygden förr bättre än Jon Andreas visa? Inspelningen är dramatisk – gitarren, basen och några stråkar. Texten är magisk. Redan det amerikanska originalet, där en familj diskuterar Billie Joes självmord vid köksbordet, är smått lysande. Den svenska versionen är helt genial; känslan av norrländsk landsbygd fångar lyssnaren i ett järngrepp. Det doftar, en doft som är lika stark som den av smörjfett på en solhet grusplan framför ladugården.
Jon Andreas visa: