Jag älskar masonit och det har jag skrivit om tidigare. En gång som liten var jag i en gammal folkpark i Boden. Den var sliten och revs några år senare. Synd, ty den var fantastisk med sina kulörta lyktor och guloranga scen i masonit. Masoniten var ansatt av tidens tand och bristande underhåll. Men det var vackert!
Masonit är ett mycket bra material, till skillnad från MDF och spånskivor som är fulla av lim och därför allt annat än nyttiga. Masonite, enligt den patenterade Masonmetoden, görs nämligen bara av träfiber. Inga tillsatser, endast mekanisk bearbetning, vatten samt högt tryck och värme krävs. Det är därför inte så underligt att det var det allra första byggmaterial som godkändes och rekommenderades av Astma- och Allergiförbundet i mitten av 1990-talet.
I Rundvik i Västerbotten startades 1929 en masonitfabrik, jag tror att det var den första i landet. Där tillverkas fortfarande masonit och många hus i trakten är klädda med masonit av alla de slag. Här en artikel om vård och underhåll av masonit som även visar exempel från Rundvik.
Masoniten användes framförallt under 30-40-50-talen för att bekläda väggar inomhus vid modernisering och var dessutom en given beståndsdel i köksluckor. Till skillnad från de stela gipsskivorna, gav masoniten ett mer levande intryck, precis som dess släkting de porösa träskivorna, Tretex (som precis som masonit egentligen är ett varumärke). Masoniten användes också för att på ett lätt och modernt sätt klä väggarna med panel. Se bara detta exempel från ett gammal hus (från den utmärkta bloggen Kulturgryningen). På bilden ovan ses en efterkrigsmodernisering.Väggar och tak har klätts med tretex och masonit och sedan oljemålats. Köksluckornas ramverk är trä som klätts med masonit vilket gör dem lättare och minskar risken för att de skall slå sig.
Idag rivs ofta masoniten bort när byggnadsvårdsintresserade människor skall återställa ett gammal och ombyggt hus. Detta kan, och bör diskuteras, ty även masonitens avtryck i bebyggelsehistorien kan vara värt att bevaras. Dessutom ligger de ursprungliga detaljerna väl skyddade under detta folkhemsskikt. Jag tycker att det är dags för masoniten att få en renässans!
Mer att läsa om masonit finns här (Hålla hus)och här (Byggnadsvårdsföreningen som förklarar de olika plattor och material som finns).
Roligt att läsa allt detta om masoni (som dessutom luktar ganska gott när man sågar det), liksom den sakkunniga artikeln i Hålla hus – nu får du gärna fortsätta med krollsplintens kulturhistoria
ja, den lukten gillar jag också. Minns den väl nu när du påminner mig om den. Vi hade ävenden perforerade varianten, den användes bla på torkvinden där kornet förvarades. Liften kunde då passera och kornet torkade snabbare.
Masonit är ett bra material på rätt plats.
Masonite-fabriken i Rundviksverken var verkligen landests första.
Många, om inte de flesta, material blir kulturhistoria med tiden då mycket av materialet redan är bortrivet.
Masonite rules again! Jag arbetade ett halvår på masonitefabriken i Rundviksverken före vidare studier – gissa om det pyste, lät var fuktigt och luktade gott då pressarna gick!
Masonit från Rundviksverken stavas Masonite med e på slutet. Ett varumärke som ingen annan producent av träfiberskivor får använda.
Jag hamnade hela tiden på din blogg när jag googlade masonit! Du verkar vara en av få entusiaster. Det borde finnas flera! Mycket roligt att höra att du även arbetat på masonitefabriken i Rundvik. Jag skall åka dig någon gåmg, kanske till sommaren, när jag ändå är i Västerbotten. Är det inte konstigt att inte masonit fått ett uppsving på senare år i takt med att den ekologiska medvetenheten börjat göra sig mer gällande?
(För övrigt är ditt hus mycket fint!!)