Då och då råkar man ut för små förtretligheter i samband med nattliv. Det kan slumpa sig så illa att gästlistor bokstavligt talat går upp i rök, eller åtminstone blir såpass rejält bantade att ens eget namn försvinner. Ett par gånger har min lugg, av en finurlig människa döpt till VIP-lugg, räddat situationen.
– Nej, tyvärr, namnet finns inte med. Men förresten, en sådan lugg kan man inte neka.
Eftersom min hårkvalite är av den tagelartade sorten (du är inte svensk, brukar de exotiska frisörerna på lågprissalongen på Valhallavägen fråga), har jag helt sonika rakat bort allt hår utom luggen, som numera går en bra bit under hakan. Då och då snor jag ihop den till en liten knut och är då håret fuktigt, blir resultatet, när det åter släpps fritt, ett fluffigt hav av hår som skulle göra det tidiga 80-talets Vince Clark grön av avund. Rätt piffigt och verkligt originellt.