Praktiska handböcker är alltid till stor nytta. Själv läser jag gärna verkstadshandböcker, men den genren skall vi inte behandla här. Istället skall vi titta närmare på volymen Värdinnans ABC, praktisk handbok av Mary T. Nathhorst (1930). Att läsa den boken, ger en rent sociologisk inblick i den tidens mer privilegierade människors vardag. Jag saxar ett par stycken:
Nu några ord om hembiträdets klädsel, när hon öppnar dörren för visiterna. Har man två jungfrur, så skall husan vid lunchen utbyta morgonens ljusblå klänning mot en svart med tillhörande serveringsförkläder och mössa med eller utan långa band (stökdagar utgöra ju undantag).
I allmänhet gäller den regeln, att landsorten tycker om visiter och att man där överhuvudtaget har mer tid för sin nästa, samt att stockholmarna, om de kunna, försöka slippa både göra och taga emot visiter.
Tillhör mannen emellertid ett fritt yrke och inte en kår, väljer man umgänget mera fritt, och det beror då mycket på en själv, om detta umgänge blir en viktig del av ens liv, dvs ens vänner, eller bara sällskapsbekanta.
Nu utgöras lunchväninnorna kanske i stället av relativt högt eller rikt placerade damer, vilkas män kanske inte skulle passa in med värdinnans egen man. Många värdinnor har på detta sätt fått ett lunchumgänge, som, om man vore snobbig, skulle sägas vara finare än det ordinarie middagsumgänget.
Förutom dessa handfasta råd, beskrivs olika tillställningar, till exempel Det verkliga five oգlock, Hur man skall ordna ett kafferep?, En middag i all enkelhet och I vardagslag. Praktiskt, om man saknar erfarenhet på området.
En annan flitig författarinna var Elise Adelsköld (1878-1946). Jag är särskilt nyfiken på volymerna Handbok i servettbrytning (1928, 46 sidor) och Den kunniga husjungfrun (1925, 88 sidor).
Även blomsterlitteraturen har förändrats på senare år, i vilken riktning är upp till läsaren att bedöma. Läs här om den trevliga volymen Växterna i hemmet utgiven i serien DUKTIGA HEMBITRÄDEN på KF:s förlag .
Fantastiskt. Jag känner nu att jag måste leta på tradera.
oh. då vill jag passa på att rekomendera Gallie Åkerhielms Konsten att vara värdinna från 1948.
Där man bland annat få veta hur man bordsplacerar i händelse man får statsministern vid bordet. Just en sådan händelse har jag svårt att relatera till, för all del, men det är väldigt roande att läsa boken i övrigt.
Ha, helt sjukt! Den måste jag läsa!
”den kunniga husjungfrun” verkar intressant….. Är du säker på att den boken är helt rumsren :-).
Det påminner mig om en trea i Fredhäll som hade signalsystem till klockan i jungfruns lilla skrubb. En av signalknapparna satt i badrummet…
Badrummet! Var det Herrns eller Fruns badrum tro?
Jag har dinerat en gång i en tämligen liten lägenhet, där signalknappen till köket var infälld i golvet och täcktes av en matta, på det att Frun skulle kunna kalla på serveringspersonal utan att avslöja denna triviala syssla för gästerna.
Magnus
(Gällande tebjudningar och sättet att lyfta och hålla tekoppen, rekommenderas denna sida: http://www.inmamaskitchen.com/FOOD_IS_ART/tea_time.html
Det var en enkel liten 3-rummare så det fanns bara ett badrum, men nog hade det varit roligare om det funnits två! Och herrummen, som ofta hade egen ingång från tamburen, vad säger inte de om herrarnas moral? och köksingångarna! Även i dessa dagar, har jag hört om damer som flye sina älskare genom denna utgång, när frun i huset nalkas.
Denna läsning gjorde under med mina sura mungipor! Tack för det Rävjägare och kommentatorer!
Sura mungipor, vafalls?
Praktiska handböcker är alltid intressanta, särskilt när tiden har sprungit ifrån dem. Har en annan bok, 100 bjudningar, som bl.a. innehåller ”Middag utan hembiträde”.
Middag utan hembi?
Skulle jag kunna vara så modig att våga testa något slikt?
Lite vågat, det tycker jag nog.
nej, jag måste få citera ur Konsten att vara värdinna:
”för den som är road av rangrullan kommer är nedan ett utrdrag ur detta ärevördiga dokument, till gagn det hava kan.
i denna ordning placerar den perfekta värdinnan således följande herrar om hon skulle ha nöjet att samtidigt se dem vid sitt enkla bord:
statministern
utrikesministern
riksmarskalken
statsråden
talmännen i första och andra kammaren.
sedan kommer turen till:
serafinerriddarna och hovstatens högsta funktionärer, taktast följda av amiraler och generaler. samma rang som dessa har hovrättens presidenter, ärkebiskopen och övertsåthållaren. biskopar, envoyéer och generaldirektörer är lika fina som landshövdingar och ministrar, och är det någon som tvekar om det är polismästaren X eller livmedikus Y som ska ha värdinnan till bordet så beror det på de två herrarnas respektive utnämningsdag”
Ojdå, vilken tur att du talar om detta, jag visste inte ett smack. Dock undrar jag vilka informationen riktar sig till? Det kan inte vara många som har den bekantskapskrets som krävs för att problem av denna graden skall uppstå. Tack för att du gav dig tid att skriva av texten.
Vet att det var ett tag då ganska många barnflickor och hembiträden i Sverige var tvugna att ha vit blus och svart kjol som obligatoriska arbetskläder-uniform (nästan lite som servitrisflica). Vet du när det var som vanligast? Tror det var betydligt senare.
Jag vet inte! 70-talet låter lite för sent tycker jag, överhuvudtaget borde reglerna ha mjukats upp efter kriget.
Tack för att du svarar. Glömde kolla förra gången.
Jag är inte säker på att så många arbetsgivare mjukade upp reglerna så där bara, däremot sjönk ju antalet anställda inneboende barnflickor och hembiträdesflickor i Sverige ganska starkt åren 1945-1970.
Ja, de gjort de, men samtidigt ökade antalet hemmafruar åren efter kriget, för att sedan minska på 69-talet (tror jag).
Inte så konstigt, hela Sveriges befolkning steg ju starkt under 1800- och 1900-talen, så det är inte alltid så konstigt om en grupp ökar.
Angående hemmafruarna, som väl började minska under sent 1960-tal-tidigt 1970-tal, ser jag tre stötar.
*1969 = Olof Palme efterträder Tage Erlander som Sveriges statsminister. 1968 års ungdomsrevolter har radikaliserat hela svenska samhället, med jämställdhet. 1969 ser jag även som en stor stöt mot det traditionella systemet med hembiträdesflickor och barnflickor i större skalor.
*1975 = Sverige beslutar runt denna tid att bygga ut dagissystemet, och några fritidshem.
*1998 = Hemmafrusystemet är i princip, några få undantag, så gott som helt utfasat ur Sverige. Detta år försvinner nämligen begreppet lekis ur svensk förskoleverksamhet.
Angående hembiträdesflickor och barnflickor har jag på sista tiden hört att åren 1945-1970 hämtades en del flickor till Sverige från fattiga förhållanden i krigsdrabbade länder som Finland, Polen och gamla Tyskland. De fick också arbeta mcyket för låg lön.