Jag skulle köra hem från Västerbotten och valde att köra några småvägar på min väg norrut. Efter att ha passerat ett litet samhälle skymtade en förfallen byggnad mellan träden och jag svängde av och ned mellan träden på den smala, asfalterade vägen.
Det var ett gammalt sågverk som inte verkade ha använts på många år. Färgen hade bleknat och några rutor var krossade. Det växte träd där det sannolikt inte skulle växa träd. Och så var anläggningen helt övergivet
Runtomkring fanns stora upplagsplatser där det förmodligen legat timmer eller brädor. Förmodligen lönar sig inte dessa småskaliga anläggningar. Koncentrerad rationalisering är vad tiden kräver.
Med ens hörde jag klappret av hovar mot den tjälskadade asfalten. Hjärtat stannade och jag befann mig mitt inne i en rysare. Sannolik var det en beväpnad person som red omkring på området, noggrant vaktande sin gömmor fulla med stöldgods. Jag sprang ljudlöst mot bilen, såg en sulky som var spänd bakom en häst passera runt ett hörn och körde sedan hastigt därifrån.
Roligt att läsa det här. Jag kommer ihåg en liknande historia i ett tidigt Kalle Anka-häfte som jag fascinerades av för drygt femtio år sedan men inte sett till sedan dess. Där träffar Kalle Anka, eller kanske var det Musse Pigg och Långben, djupt inne i de stora skogarna på en fabrik som varit övergiven länge. De blåser bort all spindelväv och allt damm från knappar och proppskåp, drar i handtag och reglage, och plötsligt hostar allt i gång igen. Det löpande bandet spottar fram en färdig bil, misstänkt lik en T-Ford (det var väl Henry Ford som kom på det där med löpande band, för att höja effektiviteten). Fast just sådana fabriker slumrar nog inte i Norrlands inland eller kustland.
Jag gillar gamla Kalle Anka-berättelser. De är ofta riktigt fina och fantastieggande. Dessutom vackert tecknade.
Önskar att jag hittat ett dammigt kontrollbord i denna anläggning och att ut hade rullat en T-Ford elelr någon annan rolig modell!
Jättevackra bilder! Särskilt den sista med solljuset som silar in genom lövverket.
Gamla ”riktiga” Kalle Anka-berättelser från Carl Barks tid är de allra bästa. Jag har en god vän som är lycklig ägare till en massa gamla nummer ordentligt insatta i pärmar. Många av serierna kommer jag ihåg från barndomen, det är märkligt att bilder fastnar så starkt i minnet. Fast den Ivo berättar om minns jag tyvärr inte.
Jag har bara ett minne, ty jag hade inga Kalle Anka när jag var barn, och det var när J von Anka konkurrerade med Birgitte Barfot som också gjorde skor. ”Av och an alla vanka i skor av märket J von Anka”. Minns att von A uppfann en skoformera som gjorde att alla fick samma skostorlek och då blev det rationellare att tillverka skor…
Nära ögat med den där beväpnade sulkyvakten! Tur du kom undan. Vackra bilder.