Långfredag utan Matteuspassionen, som är påskens främsta verk, är inte att tänka på. Vackert, sakralt och ödesmättat. Här några utdrag från den bästa av inspelningar som gjordes Palmsöndagen 1939
Nun ist der Herr zur Ruh’ gebracht
Erkenne mich mein Hüter
Wir setzen uns mein huter
Palmsöndagen 1939 gjordes en påkostad inspelning av Bachs Matteuspassion i Amsterdams Concertgebouw. Dirigent var den då berömda Willem Mengelberg. Upptagningen gjordes med Philip-Millers optiska system vilket resulterade i en för tiden väldigt välljudande inspelning. Under kriget försvann banden, men i början av 50-talet kunde Mengelbergs Matteuspassion äntligen ges ut, ty den optiska filmen (banden) hade kommit tillrätta och resultatet blev en box med 4 lp-skivor. Inspelningen är så fin, så högtidlig och den förmedlar en sådan närvarokänsla; man uppfattar rummet och hör publikens harklingar och andra egentligen störande ljud. Inspelningen är gjord i Amsterdams berömda Concertgebouw med både solister och gosskör.
En utförlig och mycket intressant artikel om Mengelbergs Matteuspassion finns att läsa här.
Mer Bach: Kathleen Ferrier sjunger några bacharior.
Jag läste det du skrev förra påsken om denna inspelning och blev så fascinerad att jag genast köpte CD-utgåvan. Fantastiskt bra skulle jag vilja säga. Tack för tipset.
Kul! Jag lägger upp det där inlägget varje år för jag tycker så mycket om den inspelningen. Trots lite burkigt ljud, är det en enorm närvaro i inspelningen.
Det är så vackert att jag får gåshud! Tack!
Instämmer, ståpäls även här. Intressant om rummets och publikljudens diskreta ackompanjemang. Unik autenticitetskänsla, verkligen. Och himmel vilka koraler.
Jag säger som Ingmar Bergman: Varifrån kommer musiken?
Det finns en sång som heter Der Wind hat mir ein Lied erzählt och den är ledmotivet i den Tyska filmen La Habanera. Min tyska är usel, men så mycket begriper jag iallfall att det är vinden som gör musik och berättar om kärlek. Det tycker jag är fint.
Mycket fint. Har inte sett La Habanera men Zarah Leander-museet (”öppet mot överenskommelse”) ligger bara tio minuter härifrån, i Häradshammars bygdegård.
Tag Pontiacen eller Kapitänen och kom förbi på en kopp kaffe!
http://www.zarahleander.se/museet.html
Åh, ligger Lönö i närheten då? Gården verkar ha varit väldigt fin och jag vet att under Leanders tid sköttes den ytterst pietetsfullt. Hon verkar inte ha varit någon större vän av andra moderniteter än värmeledning och badrum. Är lite osäker på när kåken är byggd, men Isac Gustaf Clason byggde om den rejält i mitten av tiotalet.
Tyvärr står bilskrällena i Norrbotten just nu, så det blir till att åka taxi.
Här är det!
http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/var-b%C3%B6rjar-pieteten-och-var-upph%C3%B6r-vandalismen
Clason gjorde en rejäl ombyggnad i stil m Mårbacka. Hårdhänt, men ett snyggt resultat och jag föredrar Clasons stil, framför Tengboms skittrista 20–talsklassicism. Tengbom förstörde åtskilliga 1880-talshus i Stockholm när de skulle byggas om (jag är inte speciellt svag för 20-talsstilen – den är för trist ty det är aldrig för mycket av det goda).
Lönö ligger på en halvö någon mil norrut, vid Bråviken, men där har jag som relativt nyinflyttad vikbolänning (tio år) skam till sägandes aldrig varit. Herrgården är säkert besöksvärd. (Ägs tydligen av Per Westerberg, riksdagens talman, numera.)
Glad påsk förresten! Mengelbergs Matteuspassion gjorde långfredagen och har ännu inte riktigt klingat ut i dessa nejder.
Detsamma! Första lediga dagen på över en vecka idag, men dessvärre glömde jag Matteuspassionen på jobbet (hade med den till en tant igår) samt Gösta Sällings bok om herrgårdsbyggnader i Stockholmsområdet.