Baron Carl-Adam von Nolcken blev år 1834 ägare till Jordberga herräsäte och till de byggnader som uppförts av Ivar Krabbe och Karin Marsvin på 1650-talet. Nolcken var emellertid ”starkt gripen av tidens götiska svärmeri och beundran för medeltiden” och fann de befintliga byggnaderna urtrista. För att råda bot på detta, kontaktade han dåtidens arkitekt på modet, Carl Georg Brunius. Brunius tog sig raskt an uppgiften och omdanade helt huvudbyggnaden enligt bilden ovan.
Näst i tur stod en ny ladugård och även den skulle naturligtvis uppföras i nygotik. Viktigt var också att djuren fick tillräckligt med ljus och att ventilationen var god. Nolcken var nämligen en driftig jordbruksreformator. Resultatet blev inte alls dumt och Nolcken bad därefter Brunius ta itu med den gamla 1600-talsladugården och omdana den gamla gråstensbyggnaden till en nygotisk loge. Resultatet blir verkligen intressant och en riktig stilkrock, vilket framgår av denna bild.
När detta är avklarat, reses ett orangeri, en brunnsöverbyggnad och en smedja och sedan står turen till Källstorps församlingskyrka. Även denna omdanas i ”ren medeltidsstil” och när detta är avklarat byggs en skola intill i samma trivsamma stil. Vi det laget var Jordeberga en tämligen komplett gotisk anläggning som väckte stor beundran.
I början av 1900-talet var det dags för Nolckens dotter att göra något åt den omoderna nygotiken och och vad var väl lämpligare än stilen på modet: nybarocken! Av faders gamla anläggning finns idag bara den gamla gråstensladugården som förvandlades till nygotisk loge.
Ännu en rest fanns dock kvar i mitten av 40-talet när Ord och bild besökte Jordberga och det var det bibliotek som Brunius ritade inredningen till. Hyllor, bord, fåtöljer och en stege i gotisk stil tronade alltjämt i det gamla rummet. Hur det är idag, kan jag dock inte yttra mig om.
Fint att du tog med bilden på ladugården. Brunius härjade runt på flera skånska gods och åstadkom likadana ståtliga ladugårdar – eller kostall som det kallas på skånska. Den fine journalisten Bo Grandien skrev sin doktorsavhandling i konstvetenskap om Brunius och jag hade nöjet att få följa med när min syster skjutsade runt honom på den skånska landsbygden för att han skulle samla material. Vi blev väldigt utskällda på det ståtliga godset Högestad – inte av den sympatiske ”röde” greven utan av hans ilskne inspektor. Bo Grandien är en mycket försynt man, men den gången reste han ragg ordentligt.
Ja, de är mycket vackra! Jag har förstått att han byggde om åtskilliga gods och herresäten i Skåne. Vilken tur du hade som fick vara med om den resan! Hur är det idag, finns det mycket kvar av hans gotik?
Ja, jag tror att mycket finns kvar. En lustig knorr är att Jordberga förekommer i en av Ingmar Bergmans allra härligaste filmer nämligen Sommarnattens leende.
En sån vacker anläggning och framförallt kostallet! Ett liknande finns i närheten av oss i skåne, i gult tegel med detaljer av rött. Väldigt vanligt i Tyskland för övrigt att bygga så. Och murad kullersten i blandning med tegel är även det mycket fint, så har man byggt på det medeltida dekanresidenset på Kulturens friluftsmuseum i lund, som jag besökte i somras. Så vackert!
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Dekanhuset,_Lund.jpg?uselang=sv
Verkligen inspirerande.
Däremot tilltalar mig inte den barocka ombyggnaden särskilt mycket.
En ladugård i nygotik borde vara varje bondes största dröm.
Oj, så snyggt huset på Kulturen var! Jag tycker att det är bra när man bygger vidare på något befintligt och det där var ju en mycket intressant stilblandning.
Vad roligt att se slottet i sin gamla prakt – på den tiden det ansågs vara Skånes fulaste! Besökte själv slottet nyligen (ja inte inuti då) och var därefter tvungen att se Sommarnattens leende. Skrev lite här: http://annochjohan.blogspot.com/2011/08/sommardagens-leende.html
”Medeltidiserades” bra ord! Jag tycker att barockversionen har lite väl mycket gräddbakelse över sig och skulle hemskt gärna besöka det gamla ”fula”. Tänk vad moden skiftar!