Kvarninteriören ovan är icke av senaste modell.
När jag var barn i slutet på 70-talet fick jag några gånger åka med min far till kvarnen för att mala. Vad vi egentligen malde minns jag inte, men jag tror att det rörde sig om korn. Det var så länge sedan.
Kvarnen låg en bit bort och vi lastade in säckarna i baksätet på PV:n. Ibland tog vi traktorn, men det tog mycket längre tid att åka då, för en traktor går verkligen inte fort. Det var alltid lika roligt för det blev en utflykt och ett avbrott i vardagen. Det hände inte så mycket spännande saker när jag var liten.
Den vackraste kvarnen var inte längre i bruk när jag växte upp och det är den som ni ser på bilden ovan. Det är en helt betagande miljö, förfallen och fylld av rester av mjöl och säd. Utanför de trasiga fönsterrutorna, brusar en liten å.
Om några år kommer byggnaden att rasa samman och störta ner i vattendraget. Då är den sista resten av den gamla bruksmiljön försvunnen.