Detta är ett gammalt inlägg som jag repriserar. Idag lyssnade jag nämligen på nytt på Sjöblom och det tycker att det är dagsatt på nytt slå ett slag för hennes inspelningar.
1956 spelade Ulla Sjöblom in en svensk version av den franska sången Le Déserteur av Boris Vian (text av Lars Forssell). Visan blev totalförbjuden i Frankrike och även i Sverige blev det rabalder vilket fick till följd att skivan drogs in, ett beslut som sedan ändrades och den kunde säljas igen.
Jag står här på ett torg
De fattigas piano
Jag står här på ett torg, som den svenska versionen heter, är en av de finaste svenska inspelningar jag vet. Dessvärre är den en smula kuslig och så sorglig att jag sällan vågar spela den. Den handlar om någon som förlorat sin kärlek i ett krig. Skivans b-sida är De fattigas piano, en schlager på modet som Lars Forsell skrev en ny, och bättre text till. Den ursprungliga svenska är rejält banal. Originalet heter Le piano du pauvre.
Ulla Sjöblom var mest känd som skådespelerska, jag minns hennes bäst i Sparvöga, en TV-produktion som spelades in strax innan hon avled.
Mer av Ulla Sjöblom att lyssna på här på Rävjägarn finner ni här. Besök också Spotify, där finns hennes insjungningar av Sonja Åkessons texter.
Vilka fina minnen! Men när det gäller ”De fatigas piano” så mins jag det så att förlaget inte tyckte att Forssells text var tillräckligt trallvänlig och man uppdrog därför åt den på den tiden välkända textförfattarinnan Karin Wollgast att skriva en ny version. Det blev ”Handklaver och kärlek” som Towa Carson sjöng in och gjorde stor succé med.
”så i Fiskargränd
blir det happy end
om det bara vill sig”
Nu är det ju litet orättvist att jämföra Wollgast/Carson md Forssell/Sjöblom men i jämförelse med dagens popgnöl är även denna en fin sång.
Varför finns det inga sånger om Irak, Afghanistan, Kosovo eller för den delen Hati?
Ja, den versionen har jag också, men den är inte lika vass. Men jag gillar slutet med Fiskargränd och happy end, det är ett roligt rim.
Jag tror att det är svårt att lyckas med kampsånger och därför få som försöker. Forssell Jag står här är helt enastående och har man hört den, vågar man sig inte på att göra ett eget försök.
Jeg elsket Ulla Sjøbloms ”Jag står här på ett torg” – Vian/ Forsell – da jeg var en franskstudent i Oslo og Paris i ”urtiden”-,
men hadde mistet platen ( 33?) jeg hadde henne på for mange år siden
– og ble så LYKKELIG da jeg kom over denne på nettet i dag. For en stemme! Hilsen Anne Marie.
Tackar! Jag står här på ett torg finns både på en 45-vars EP och en 78-varvsskiva. Det är en helt fantastisk melodi och text. Åh, tänk att du har upplevt den tiden!
Jättefint att du skriver om Ulla Sjöblom igen! De här visorna ger mig riktiga barndomsrysningar av det positiva slaget. Jag minns henne i en fantastiskt tv-teaterföreställning av Molières Den inbillade sjuke. UB spelade doktorn som envist upprepade ”Lungorna! lungorna!”
Den har jag inte sett. Det borde finnas mängder av gamla TV-teaterföreställningar i arkivet. Verkligen värda att repriseras gissar jag.