Visst är den vacker, Spegelsalen i Gustav III:s paviljong på Haga? Mannen bakom denna interiör var Louis Masreliez, son till Jacques Adrien Masreliez som kom till Sverige från Frankrike för att hjälpa till med dekorationen av Stockholms slott.
Igår var jag på Nationalmuseums forskningssymposium om Louis Masreliez och hans gärning. Tyvärr var jag tvungen att gå innan dagens föreläsningar hade avslutats, men jag kan likväl rekommendera ett besök under onsdagen, då resterande del av programmet genomförs med start 09.00.
Masreliez utbildade sig till historiserande målare och spenderade mycket tid i Italien. När han kom åter till Sverige blev hans första uppdrag att dekorera Hagapaviljongen, en uppgift som han var tämligen oförberedd på. Inspirerad av de skisser han gjort under sin tid i Italien, utgrävningarna i Pompeij och Rafaels loggia i Vatikanen, var han en av dem som skapade den svenska pompeijanska stil som kom att kallas den sengustavianska. Här ett exempel på en av hans skisser till Hagapaviljongen.
Så dags att uppmärksamma den lysande Louis Masreliez ett år efter 200 årsminnet av hans död 1810. And how! Man uppmärksammar en företrädare för en utsökt utveckling av det svenska kulturarvet utan minsta intresse för publicitet. Det har inte stått ett ord i någon tidning eller skymtat i inslag i tv att ett forskningsseminarium sent omsider arrangerats. Det är så urslött. Och så svenskt.
Masreliez borde ha tillägnats ett frimärke desutom som en påminnelse om betydelsen av de från Frankrike tillkallade konstnärerna som alltsen l693 förhärligade återuppbyggnaden av Stockholms slott, den sublima påminnelsen om en stormakt som fallit för längesen när byggnaden stod färdig. Ja det var tur att Karl XII gick ur tiden innan han fått möjlighet att iscensätta sina planer att förvandla Stockholm till ett Konstantinopel vid Östersjön i syfte att skrämma ryssen. Vi slapp ett Top Kapi på Lejonbacken.
Dessa magnifika fransmän som lyste upp Stockholm – precis som samma trista Sverige självklart förbigick att det 2004 gått 200 år sen sen den den store arkitekten och teaterdekoratören Louis Jean Desprez
avled i Stockholm. I misär, vad eljest.
Jag tror säkert att nationalmuseum gjort sitt för att försöka sprida kunskapen om detta seminarium, men tyvärr tror jag att det är få tidningar som finner det angeläget att skriva om det vilket är urtypsikt för den svenska pressen som istället skriver spaltmeter om den senaste säsongen av Big Brother. Hemsk är vad det är.