Earl Grey French Blue till skorporna

Nu är det tisdag kväll, ja snarare tisdag natt. Jag dricker te, Earl Grey French Blue, och äter skorpor med marmelad och ost. Te-burken är snygg och tebladen har blandats bland annat med blåklintsblommor. Teet är franskt och jag har fått det av GBS som även bidragit med parisisk marmelad av två olika kvalisorter. Ibland har man det verkligen bra.

Jag har fått några nya tanter på jobbet. En fyller 97 i år och växte upp på Söder, i de enkla kåkarna på Blekinge- och Skåne-gatorna. Det var på 10-20-talen när stadsdelen beboddes av verkliga arbetare. Tantens pappa hade verkstad och mamman var konstnärligt lagd, tyska, och spelade fiol samt var en fena på att teckna. Det husliga låg henne inte lika varmt om hjärtat. När man tänker på hennes långa liv är det svårt att inte fundera på hur livet har ändrats under hennes livstid. En annan av mina tanter, hon är bara 85 växte upp vid Sveavägen och hade släkting som bodde precis som fröknarna von Pahlen. I den stora våningen med utsikt över kyrkogården var det ofta kalas och då fylldes våningen med levande ljus. Detta hem tänker hon än i dag på med saknad. Vilket fint minne att ha i förvar!

Var kväll efter jobbet promenerar jag genom de tomma gatorna i södra Vasastaden och på Östermalm. Lugnt och stilla är det alltsomoftast. Igår föll snöblandat regn, men det var först när jag nådde Karlavägsesplanaden som den blev så pass kallt att den låg kvar på asfalten. Märkligt, och dessutom känns det som om det är där min nuvarande hembygd börjar.

På dessa kvällspromenader kan jag konstatera att det är mycket som slängs, som rivs ut och kastas. Det är allt från köksinredningar och halvfranska enkeldörrar, till påkostade ytterdörrar i ek. Den ekologiska trenden har tydligen inte nått inredningstokiga innerstadsbor som dessutom tror att man måste ha en säkerhetsdörr för att känna sig trygg. Tråkigt är vad det är, men alla företag som säljer usla snickerier med limblandat spån som bas har säkerligen goda tider. Spånplattor har aldrig tilltalat mig, ej heller dito i gíps. Likadant är det med säkerhetsdörrar som dessutom får en att känna sig som man bor i en konservburk. Usch! Att vi skall vara så rädda för verkligheten.