KTH är för många Erik Lallerstedts nationalromantiska byggnader vid Valhallavägen, men promenerar längre in på campusområdet möter man modernismens byggnader. Först kommer Kårhuset av Markelius, sedan tar 50-talets strama tegelbyggnader vid.
Visst är de vackra med sina strama fasader och vackra material? Rummen med sina stora perspektivfönster är lätta att vädra trapphusen är generöst uppglasade även de.
I detta hörn har tiden nästan stått still. Knappt någonting påminner om att året är 2011 och att många år förflutit sedan byggnaderna restes. Koppar och tegel åldras så vackert och kräver inget större underhåll.
Vilken stram och vacker trappa! Handledare av trä och marmor på våningsplanens golv. Den varma tegelväggen gör sig bra mot taket. Ljusa partier vid glasväggar, kontrasterar mot mörkare delar av interiören. Just blandningen mellan mörkt och ljust, stängt och öppet är något som jag tycker vi förlorat idag. Det är verkligen synd.
Stiligt! Nu blir jag sugen på att gå en promenad på kth. Så fort jag blir ledig ska det bli!
Ja, gör det! Det var mycket snyggare än jag mindes det. men nog är det märkligt att inte Solna tar bättre hand om sitt campus.