Dagarna innan julafton slog jag ihjäl ett par minuter på Malmskillnadsgatan (nej, inga sådana associationer tack!) och promenerade fram och tillbaka vid viadukten över Hamngatan. Innan cityregleringen gick Hamngatan brant upp mot Klarabergsgatan och av Sveavägen fanns inte ett spår här nere, ty den började först uppe vid Konserthuset. Byggnaden på bilden ovan tillhör Handelsbanken (om jag inte missminner mig). Jag tycker att fasaden är mycket vacker men har aldrig besökt interiören.
Denna guldskimrande fasad är en del av Galleriankomplexet. Rent grafiskt är den ståtlig och gör sig ypperligt på bild. Kanske är den inte lika lyckad i verkligheten, jag är inte riktigt säker. Brunkebergstorg blev hur som tämligen förstört när man nybyggde det och glömde att fylla det med butikslokaler i bottenvåningen.
Lite längre upp på Malmskillnadsgatan, vägg i vägg med huset på bilden högst upp, finns denna levande fasad där fönstren ömsom skjuter ut, ömsom dras in. Det tycker jag är vackert, särskilt när solen står lågt och skuggorna tillåts spela på fasadstenen.
Bankhuset tycker jag kanske är det finaste på Sergels torg. Det sista du visade gillar jag också mycket, Anders Tengbom tror jag ritat det. Fast fasadstenen är lite väl polerad för min smak.
Det är jättefint! Ah, det är Tengbom! Kan han ha ritat bankhuset också? Gillar även Riksbankshuset mot Brunkebergstorg (Celsing).
Usch nej. Trista monstrositeter. Jämför med de vackra byggnader som jämnades med marken…
jag hade föredragit de gamla, men vi måste vara rädda om det nya byggnaderna så det tillåts bli gamla. Det är inte alltid så lätt att veta hur kommenade generationer uppfattar vår tids avtryck. Hittills verkar det dock som om det mesta har sin charm, om det tillåts bli gammalt.
Tänk om stadsplanerarna haft den inställningen i slutet av 1900-talet. Då hade vi idag haft ett helt annat, och vackrare, Sverige.
Ja, det hade man verkligen önskat sig! Därför får inte vi göra samma misstag.
Byggnaden (byggnaderna) på tomten Hästskon 12 är ritad av Kjell Ödéen 1962-1970 som huvudkontor åt dåvarande Skandinaviska Banken.
Delen som dominerar fotot är en påbyggnad från runt år 2000 vars upphovsman/-kontor jag tillfälligt glömt. De heraldiska relieferna i brons var dock med från början och fick denna nya plats i samband med nämnda ombyggnad.
Flygfoto från byggnadstiden (före påbyggnaden) kan ses på Wikipedia: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/Klaratunneln_1967b.jpg
Jag tycker själv att tillbyggnaden är vackert gestaltad, modern utan att kännas alltför tidsbunden. Stadsbyggnadsmässigt känns den dock mer problematisk. En ökad slutenhet var väl inte precis vad Malmskillnadsgatan behövde kanske?
Tänk den ombyggnaden minns jag inte. Märkligt! Snygg är den i vilket fall som helst. Malmskillnadsgatan är visserligen sluten, men å andra sidan blev Sergels torg tydligare som torg när öppningen mot öst minskades. Terrassen som försvann var dock fin. Jag tycker hur som att det är bra med en så lyckad tillbyggnad – det sker alltför sällan.
Den gamla bilden är fin. Där ser man både det nya och det gamla. Verkligen synd att man inte sparade mer för att på så sätt få en fler kontraster i stadskärna.
Ja, du har en poäng med torget. Det är ju knappast så att man förstörde ett fint gaturum på Malmskillnadsgatan (och jag undrar hur trevlig den där terrassen på bankhuset verkligen var att vistas på). Fast bättre, eller lättare att göra något åt det, blev det inte heller.
På flygfotot ses för övrigt \"Hästskopalatset\" i all sin funkisprakt längst till höger i kvarteret Hästskon – innan det kläddes med den bruna plåt som idag utgör fasaden. Fönstren i teak är deremot orörda, så ett återställande borde vara relativt enkel att göra – vilket lyft det vore för Hamngatan! Den skriker brist på närvaro av mellankrigstidens bebyggelse. Från 1910-talets NK-varuhuset till det sena 1960-talets Sverigehus med flera byggnader är det liksom ett kännbart glapp.
Hästskopalatsets bottenvåning och dess gatufasad mot Hamn- och Regeringsgatorna bygggdes tyvärr om på ett okänsligt sätt för ett tiotal år sedan inför öppnandet av Hennes & Mauritz\’ \"flagship store\".
Jag älskar Hästskopalatset! är du säker på att fönstren är de ursprungliga? Det vore isåfall toppen om man kunde återställa fasaden och göra något åt entrén. Det borde inte vara svårt att åtgärda entrén så att den bättre passar byggnaden. Har för mig att det fanns en dansrestaurang i botten-/källarvåningen som hette något med hästsko. Jag tror att det var i något nummer av Byggmästaren som jag läste om detta fina komplex.Man får också beklaga att man rev Sidenhuset på Regeringsgatan. Det var en förträfflig byggnad.
Det är riktigt att det var Kjell Ödéens Arkitektkontor som ligger bakom Skandinaviska Bankens huvudkontor vid Sergels Torg. Min far, Paul T. von F. var vid denna tid anställd på kontoret och var en av de handläggande / ansvariga arkitekterna för byggnaden.
Just dessa heraldiska symboler ritades av pappa. Jag minns både hans skissande och sedan detaljritningar och hur spännande bilderna verkade på min 11-åriga fantasi…
Kjell Ö. låg naturligtvis bakom huvuddragen i gestaltningen av huset; han var ganska återhållsam och jag kan nu tycka att byggnaden avspeglar sin tid väl. På många sätt kanske \"tvillinghuset\", Götabankens (nu Nordea) mindre huvudkontor var mer fantasifullt utformad med sina veckade fasader.
Jag har fler minnen av projektering / byggnation av detta och andra hus min far låg bakom. Jag var mycket intresserad av arkitektur och gav honom ofta goda råd när jag hängde över hans axlar och såg på då han arbetade, råd som inte alltid uppskattades… Så småningom , när jag var litet äldre och min far drev ett eget kontor fick jag hjälpa till med renritning, akvarellering eller guache-målade elevationer. Det var inte helt enkelt att fylla dragstiftet, göra knivskarpa linjer med färgen som måste ha perfekt konsistens och fylla ut med den spänstiga mårdhårspenseln mellan linjerna…
Men åter till Skandinavisk Bankens huvudkontor: Man (pappa) hade kommit på att man skulle ha några monolitiska marmorpelare i bankhallen, men man ville inte klä in betongpelarna med marmorskivor, utan ge intryck av massiv marmor. (Marmor var inte starkt nog i sig som pelare) Från Italien togs en stuckatörmästare som kunde utföra den i Sverige relativt okända Stucco Marmaro. Det innebär att man blandar olika färgpigment i ett mycket finkornigt och ganska torrt bruk. Det får inte bli för välblandat. Så för man på bruket för hand och låter det torka. Jag minns att det såg förfärligt fult ut, som ett smutsigt månlandskap, med berg och kratrar…
De 8-10 svenska hantlangarna skulle så börja att för hand slipa ner den gropiga ytan. Stora slipstenar användes, med ellteftersom finare slipyta. Efter den första dagens arbete gav svenskarna upp; axlarna värkte och de vägrade utför detta \"slavarbete\"… Ett par italienska arbetare flögs (!) upp och slutförde arbetet. Kolonnerna står där i dag och de allra flesta tror fortfarande att de är byggda av marmor.
Min far ritade också en stor skiljevägg i glas. Den var dekorerad i ett fritt mönster av trianglar och andra geometriska former, med olika texturer och tjocklekar. Den gjöts, etsades, blästrades troligen till det slutliga utseeendet.
Eftersom detta var den enda platsen i huset där min fars namn kunde beskådas (I fasaden sitter en stenplatta med Kjell Ödéens namn och årtalet 1965, vid hörnan Hamngatan / Sergels Torg) pekade jag ofta stolt ut det stora dekorglasskivan, som syntes från ett av bankens fönster från trottoaren på Hamngatan, för mina kamrater närhelst vi råkade gå förbi. Vid en ombyggnad av interiören demonterades glaset och jag undrar i bland över dess vidare öden…
En annan incident ägde rum då den fantastikst vackra gobelängen till styrelserummet (som länge tagit upp nästan hela vår hall hemma) fraktades till bygget. Mattan hade ritats av prof. Olle Nyman och var, om jag minns rätt, handvävd på Handarbetets Vänner på Djurgården.
En av arbetarna öppnade rullen och såg en vackert spräcklig grön yta. Han trodde sannolikt att det var en rulle med en heltäckningsmatta och antog att det kanske inte gjorde något om han skar av en bit till sig själv… Mattstölden klarades aldrig ut och man var tvungen att arbeta dag och natt för att ersätta den bortklippta fyrkanten…
Jag var ofta med pappa på bygget; en dag skulle vi besöka den berömde skulptören Bror Marklund, som arbetade med de enorma bronsgrindarna mot Sveavägen. Den ena grinden är abstrakt och den andra halvan är dekorerad med diverse lustiga och karikerade figurer. Jag älskade naturligtvis de skojiga figurerna, som nästan lösgjorde sig från bakgrunden, då min far bad mig titta på baksidan av en grind. Där hade konstnären ristat: \"Den jävla Sträng som tar alla våra pengar\" (Gunnar Sträng, dåvarande finansminister). Detta är endast synligt från insidan, då grindarna är fördragna – om han nu lät kommentaren vara kvar vid gjutningen…
Många sörjer det gamla Klara som låg i trakterna av Brunkebergstorg och det nya centrum som växte fram under 60-talets början. Jag var ofta i dessa kvarter som barn; min mor arbetade på Lindblads ingenjörsbyrå vid denna tid. Man byggde underbara skalmodeller åt husarkitekter och stadsplanerare. Små grömålade träd av renlav, miniatyrbilar och millimeterhöga människfigurer. Det var en underbar miljö för en liten pojke! Omgivningen, de gamla klarakvarteren, var levande, dvs bostadshus med små butiker och verkstäder från gårdarna.
Husen var i de flesta fall inte av särdeles stort arkitektoniskt värde och ganska låga. Många byggnader var i svårt förfall. Liksom många av människorna i området. Alltsom oftast var vi tvungna att kliva över en högljutt snarkande ölgubbe som låg och sov nedanför trappan. I modellateljén fanns ingen centralvärme, man eldade kakelungnarna med ved och resterna från modelltillverkningen. Jag njöt av att ta en näve fint sågspån under bordsklingan, öppna kakelugnsdörrarna och slänga in sågspånet som nära nog exploderade ut i rummet…
Så småningom hamnade min mor på Tekniska Nämndhuset på Stockholms Stad (också där på modellavdelningen) och jag blev så småningom inredningsarkitekt, men det är helt andra historier…
Men en så utmärkt kommentar, den är som ett inlägg i sig! Jag tycker mycket om hörnhuset och berättelserna om dess tillblivelse tackar jag verkligen för. Jag gillar Sergels torg, men är däremot mer kritisk till hur hela Malmskillnads- och Regeringsgatorna försvann. Jag tror att det hade varit trevligare om man punktsanerat med sporadiska nybyggen.