År 1939 invigdes Halmstads rådhus som ritats av Yngve Ahlbom och Nils Sterner. Det är en helt fantastisk byggnad som jag anser helt kommit i skymundan av Asplunds tillbyggnad av Göteborgs rådhus. Upplägget är på många sätt detsamma, ty även i Halmstad står en gammal byggnad intill, en byggnad som visserligen inte var ett rådhus från början, men som inkorporerades i komplexet och apterades till bageri och konditori. Bilden ovan föreställer utblicken från entréhallen ut mot dem mindre av de två gårdarna, den gård som vetter åt korsvirkeshuset till. Det är en utmärkt bild och visar tydligt vilken vacker byggnad arkitekterna skapat. Naturligtvis är exteriören lika välkomponerad. Här en bild på huvudfasaden ut Stora torg.
Högst upp ligger Stadsfullmäktiges sessionssal. Ett vackert rum, inte sant? Dörren in till denna sal är försedd med intarsia komponerad av Waldemar Lorentzon. Överhuvudtaget är rådhusets konstnärliga utsmyckning av hög klass, ty man har anlitat Halmstadgruppens medlemmar och inte dragit sig för några kostnader. Här huvudtrappan, en elegant historia. Smidesgallret är komponerat av Erik Olson. Studera en detaljbild av detta vackra arbete. Även den strama huvudfasaden är utsmyckad. Bland annat finns där ett förgyllt skepp av Stig Blomberg och en tegelrelief av Bernhard Anderson.
Förutom Halmstadgruppen har flertalet andra konstnärer engagerats i bygget. Bland annat har Lisbeth Jobs utformat en dricksvattenfontän, Einar Forseth designat ett draperi och så har Edvin Öhrström skulpterat ett glasfönster som Orrefors tillverkat.
Avslutningsvis ett par bilder. Först drätselkammarens sessionssal och så exteriör mot stora gården. Nog är detta ett vackert rådhus alltid! En besökare i slutet av 40-talet, Raymond King från Norfolk, blev så imponerad av byggnaden att han lät uppföra en kopia i sitt hemland.
Jag borde helt klart göra om min cykelresa till denna trivsamma sommarstad. Visste inte att rådhusets interiör var så påkostad! Inte heller att Halmstadgruppen tillfört sin kunskap – hade jag vetat det hade jag nog inte nöjt mig med att bara besöka deras museum. Mycket tjusigt.
Det är ofta skönhet döljer sig bakom den tidens fasader. jag är dessutom en stor vän av funktionalismens svala elegans. Just blandningen av denna och konsthantverk brukar bli tilltalande.
Mycket fint. Svårt att tänka sig att det är från 1939; det ser mer ut att komma från det sena 50-talet.
Drätselkammarens sessionssal är mitt favoritrum. Så okomplicerat och så raffinerat. Miesianskt hade jag sagt om huset varit av senare årgång. Det är sådana rumsliga kompositioner som varje inredningsarkitekt bör lära sig av. Dyrbara, intressanta matrial, och minimerat klutter. Strålande!
Fasaden är verkligen någonting i hästväg och som jag skrev tycker jag att byggnaden passar så bra till korsvirkeshuset som bidrar till anläggningens särart. Det enda jag inte förstår är att det aldrig talas om denna byggnad, åtminstone har jag inte hört talas om den tidigare. Min favorit är sessionssalen högst upp i huset med sina höga fönster med utsikt mot torget och reliefen i rummets fond. Minimerat klutter man kan nog inte kalla det, men jag gillar det!
Mycket bra! Jag har dessutom förstudien till reliefen i sessionssalens fond i mitt matrum, signerad av Stig Blomberg.
Oj, så flott! Den skulle säkert göra sig i mitt matrum också.
Det tror jag säkert, men den är inmurad i väggen…..
Ajdå! Hur kom du över den, satt den där när du flyttade in?
Jepp! Det är Yngve Ahlbom som ritat/byggt till huset på 50-talet.