Äntligen har jag skaffat mörkrum! Nå, det är en sanning med modifikation, ty som ägare till en tvårummare tvingas jag aptera köket till labb var gång jag vill framkalla och förstora mina fotografier. Åh, om man vore ägare till en mörk jungfrukammare!
Min utrustning är inte den bästa och det fotopapper jag börjat med hör till marknadens billigaste (Fomaspeed RC). Detta passar dock mig bra, ty jag kan lära mig grunderna utan att behöva lägga ner en förmögenhet. Förstoringsapparaten jag köpt mig är en Opemus II som jag hittade på Myrorna för en spottstyver. den är helt OK, men tyvärr saknas bottenplattan och jag har ingen avmaskningsram. Istället får jag skruva fast apparaten i arbetsbänken och lägga fotopappret direkt på träytan.
Hur som helst gjorde jag ett försök häromdagen och lyckades faktiskt göra några kopior som blev över förväntan. Ett par av bilderna fick märken efter dammkorn och några bär spår efter lite tejp i hörnen. Ja, jag tejpade för att pappret skulle bli slätt. Skärpa och exponering gick dock bra att få till, även om jag ännu inte börjat skugga och efterbelysa för att på så sätt kunna korrigera sämre negativ eller uppnå speciella effekter.
Att stå i mörkrum är en avkopplande sysselsättning. Dessutom är det mycket tillfredsställande att åstadkomma egna kopior att ge bort eller sätta upp på väggen. Att dessutom vara herre över sin egen bild, d.v.s. bestämma det slutgiltiga utseendet, är inte dumt! Jag har ännu inte scannat in några kopior, ty jag har bara kopierat bilder som jag redan lagt upp och resultatet skiljer sig inte nämnvärt.