Berge om kollapsande livsstilsdröm

Jag skall be att få rekommendera Lars Berges intressanta artikel i SvD som publicerades i söndagens kulturdel. Berge skriver om den alltmer accelererande ombyggnadstrenden som i värsta fall hotar hållfastheten i storstädernas flerfamiljshus. En våning på Sturegatan i Stockholm hade blivit av med så mycket bärande vägg att bjälklaget sjunkit med 20 cm. Naturligtvis är det sällan som resultatet av ombyggnadsivern resulterar i dylika intermezzon, men det är intressant att behovet att öppna upp klassiska lägenhetsplaner är större än rädslan att skada byggnadsstommen.

– Sällskapskök, det är ju så praktiskt, utbrister någon banal människa med jämna mellanrum i vårt avlånga land. Kan tänkas, men så är de flesta av våra behov och önskningar är grundade i modets nycker. Vi tycker att något är tilltalande och därmed blir det önskvärt att leva på detta sätt och vips blir de attiraljer som förknippas med livsstilen utomordentligt praktiska. När så nya ”behov” uppstår, krävs nya ting för att vi skall vara nöjda. Jag antar att detta är en av konsumtionens grundläggande förutsättningar.

Jag kommer nog aldrig att kunna förlika mig med det faktum att människor i allmänhet har ett sådant behov av att vara till lags och positionera sig i precis samma fåra som alla andra som ingår i den grupp som de vill tillhöra. En sådan rädsla för att inte duga om man följer sitt hjärta! Kanske ligger det något i Elisabeth Liljas resonemang som Berge citerar: ”Förr knöts identiteten till ett arbete. Man utbildade sig och sedan jobbade man ofta på samma arbetsplats hela livet. Titeln stod bredvid namnet i telefonkatalogen och på gravstenen. Ingenjör, tågmästare, disponent”. Idag ser arbetsmarknaden annorlunda ut och därför ”låter vi vårt boende och vår heminredning berätta vilka vi är”. Med tanke på resultatet skulle man kunna tro att alla skulle vilja vara tågmästare. Eller ingenjörer.

Vågar man hoppas på att det en dag blir en ändring och det verkligt personliga hemmet gör entré? Men det kanske är en utopi, ty det vore alltför avslöjande för stadens alla ängsliga invånare.