En bild tagen 1959 av Lennart af Petersens och som förträffligt nog finns på Stockholmskällan visar hur det gamla stationshuset vid Liljeholmen en gång tog sig ut. Det stod omedelbart till vänster om Liljeholmsbron om man åker ut ur staden. Det revs i samband med Liljeholmsbrons breddning (1959) men hade inte varit i bruk sedan 1929 då persontrafiken på banan lades ned. Godsbangården, som började anläggas 1900, kom dock att finnas kvar betydligt längre och revs först i slutet av 1990-talet. I anslutning låg dessutom SJ:s verkstäder. När dessa revs vet jag inte, men verksamheten avvecklades i början av 1930-talet.
Det vackra stationshuset ritades av Folke Zetterwall eftersom han var chefsarkitekt vid Statens järnvägar vid denna tid. Fler bilder finns på Stockholmskällan.
Lokstallarna revs på 40-talet. Verkstäderna revs i omgångar – de sista byggnaderna revs på 1970- och 80-talet. Godsstationens vackra tegelbyggnad finns ännu kvar men kan dock vara hotad i framtiden då området ska bebyggas med bostäder.
Japp! Det fanns mycket fint i Liljeholmen förr i tiden och strax intill låg kåkstaden Årstadal. Den är också ett minne blott.
Kåkstaden Årstadal ja, den låg mitt i nuvarande motorvägen/Södertäljevägen och vid det som nu är Liljeholmstorget. På gamla foton ser bebyggelsen ganska ”spännande” ut med allehanda påhängd snickarglädje. Liknande bebyggelse fanns även på områden kallade Årsta äng och Årsta skog – rivet på 1930-60-talet i omgångar för industribebyggelse. Även dessa är nu till större delen rivna och ersatta av bostadsområdet (Nya) Årstadal.
Den gamla bron som förband dessa olika bostadsområden över Södra stambanan finns dock kvar i form av gångbro. Bortsett från några äldre träd finns det inte annars mycket som skvallrar om den äldre bebyggelsen där.
Bostads- och industribebyggelsen i kvarteret Nynäs (idag en park som omgiver Anticimex huvudkontor), vilken i huvudsak var från från sent 1800-tal, revs på 1970-talet. Undantaget ett bostadshus (exteriört förenklat).
Av mer prominenta (rivna) byggnader i Liljeholmen kan förutom den nämnda stationsbyggnaden nämnas brandstationen (byggd 1916, riven 1964), disponentbostaden för Liljeholmens kabelfabrik (byggd på 1880-talet, riven ca 1965), Gustaf Ericssons Automibilfabrik (byggd 1907, återuppbyggd efter brand 1921 och riven 1981), missionskyrkan vid Årsta äng (riven ca 1965).
Det finns ett par stycken byggnader kvar i Liljeholmen från den första expansiva tiden i stadsdelens historia – innan inkorperingen med Stockholm 1913. Godsstationens tegelbyggnad, kommunalhuset ritat av Dorph & Höög och ett intilliggande flerbostadshus vid Liljeholmsvägen, Stora Katrinebergs 1700-talsgård, vissa (varav flera rivningshotade) industribyggnader från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal vid Lövholmen=Cementa/Beckers/Kolsyrefabriksfastigheterna, vattentornet på Nybohov (byggt 1903, arkitekt Erik Josephson), folkskolan vid Liljeholmsvägen är de
jag kommer på. Både gamla församlingshemmet och elektricitetsverket/transformatorstationen är uppförd efter 1913.
Tack för den föreläsningen!
Även om huset inte brukades som station så inrymde det både post och systembolag enligt pappa som är uppvuxen i Årstaäng.
På bangården nedan stod på 70-talet bla. de tömda tankvagnarna från V&S. Då dessa var störttömda så det kondenserades en del ”godsaker”, vilket resulterade i trafik med dunk.
Jag har minnesbilder av missionshuset som barn, så jag tror att det revs senare än 65. Det var det sista av husen i Årstaäng som revs.
Husen i övrigt vid S&H revs nog 64/65. Minns att jag var där med pappa och lillasyster, som satt i barnvagn, och tittade. Farmor flyttade därifrån 62.