Det är i mitten av 1970-talet. Till vänster i bild sitter farmor i något kulört och syntetiskt i den grå soffan som snart kommer målas grön för att matcha de nya tapeter som farfar passar på att sätta upp när hon är inne på sjukhuset. Bredvid henne sitter moster Hildur som var farmors syster och bodde i grannbyn. Intill dem sitter brodern John som bodde barndomshemmet ytterligare en by bort. Av detta hem minns jag bara en kökssoffa med galonklädsel, om nu inte mitt minne spelar mig ett spratt.
Av födelsedagsfirandet minns jag inte något alls men så var jag nog inte mer än 5 år gammal när det gick av stapeln. När jag ser dem idag känns det så avlägset, men det gjorde det inte i mitten av 1980-talet när jag var ung. Det är inte så lätt att förlika sig med att tiden går, och det var det säkert inte för farmor heller. Det fanns alltid något vemodigt över henne som jag nog inte tänkte så mycket på då, men som jag däremot funderar på nu. Farmor fick två döttrar som dog i mycket späd ålder och hon hade problem med sin höft. Och så hade hon nog det personlighetsdraget. Över moster Hildur var det mer fart och fläkt. Tyvärr hamnade hon på långvården och jag minns knappt när hon dog, antagligen efter farmor. Bäst minns jag moster Agnes, antagligen levde hon längst och så var hon en smula speciell. Hon var laestadian och en smula barsk, respektingivande. Farmor var inte barsk, hon var snäll. Alltför snäll kan man kanske tycka, för hon gav min syster så många sockerbitar att hon ett år hade 13 hål ett år och det var ju inte så lyckat.
När farmor och farfar hade dött i början av 1980-talet flyttade vi sommartid över till deras hus. In bland deras blommiga tapeter och syntetgardiner. Två av rummen var dock omoderna och där var lite mer gammeldags med möbler från 1930-40-talen. Tyvärr minns jag inte riktigt hur det såg ut då, rummen har möblerats om så många gånger sedan dess så minnet är diffust. En gammal bäddsoffa med tillhörande bord och stolar kommer jag ihåg, och ett mörkbetsat linneskåp från 1930-talet. En sak finns kvar än idag och det är en rullgardin med stora blommor i grått och blått. Den får mig att tänka på Den blå rullgardinen, även om den naturligtvis såg helt annorlunda ut. Men det gör inte något alls.
Fint skrivet igen. Jag tycker verkligen om ditt pietet omkring allt de gamla, gamla människor, gamla ting. Samt små berättelser från norröna trakter.
Tack! Ja, det kommer nog mer av denna vara vad det lider 😉
Jag instämmer med Gabrielle. Vad stiliga de var, farmor, moster Hildur och John.