Känns den igen, kontorsbyggnaden i kvarteret Sågen vid Hornstull där tunnelbanans nedgång ligger? Fotot är taget 1959 från Hornsgatan och huset till höger är rivet idag och ersatt med en tegelbyggnad om jag inte minns fel. I denna korsning har mycket förändrats. Många hus har rivits, nya hus har relativt nyligen byggts på Hornsgatans andra sida och så har vi hela Drakenbergsområdet från tidigt 70-tal. Hur såg det då ut tidigare?
Här en bild av kvarteret Sågen från 1950. I bottenvåningen mot Hornsgatan syns en Linoleumaffär och till höger i bild ses Långholmsgatan mot Västerbron. Notera också skorstenspiporna! Som ni ser var det två byggnader mot Långholmsgatan som ersattes av kontorshuset.
Här samma kvarter men från andra hållet, dvs i hörnan av Lågholmsgatan och Bergsunds strand (då Brännkyrkagaatan). Långt borta till vänster i bild skymtar funkiskomplexet där Friskis och Svettis ligger idag. På den tiden låg biografen Flamman där. Som ni ser ligger det fortfarande gatsten på gatorna, en snyggt men kanske inte alltid så praktisk beläggning som kan bli väldigt hal. Å andra sidan släpper den igenom dagvattnet och försvårar översvämning.
Tyvärr har jag inte hittat några ritningar över de två husen ovan så jag vet inte något om lägenheterna som fanns i huset. Antagligen var det mest mindre våningar, Hornstull var inte något populärt område för den övre borgarklassen. Mycket har hänt i området sedan bilderna togs, ty idag är områdets lägenheter mycket eftertraktade.
Jag har kikat extra noga på den här bilden for att se om jag och min mor kanske finns med på den, men det gor vi tyvärr inte. Mellan 1946 (då jag foddes) och 1954 bodde vi på Slipgatan 6 ( mittemot Reymersholme)och biografen Flamman låg inte långt därifrån. Jag minns kvartet på fotot väl.
Hur var det i Hornstull då? Ni bodde väl modernt, husen på Slipgatan var väl tämligen nybyggda, men vid Långholmsgatan och Hornsgatan måste det va varit betydligt enklare.
Trevligt! Bussen på linje 70 är en Scania Vabis C50 Metropol. Dessa levererades till Stockholms Spårvägar åren 1953-54. Spårvägsmuseet har en sådan bevarad i körbart skick, och trafikerar mellan spårvägsmuseet – Norrmalmstorg vår och höst. Har haft ”förmånen” att provköra den på inhängnat område för ett par år sedan. Tungstyrd – men kul.
Ah, roligt att höra! kan tänka mig att busar från den tiden är det. Och många rattvarv därtill vilket gör att man får jobba ordentligt inne i stab.
Fastigheterna på Slipgatan byggdes på 30-talet. Vi bodde i en en-rummare (det var olika storlek på lägenheterna) och hade inget eget badrum utan det fanns ett badrum som vi delade med de andra hyresgästerna på vårt våningsplan.
Så hade jag det i Fredhäll! Inte så vanligt idag och i det hus jag bodde i byggdes det badrum när det blev stambyte. Det allmänna badrummet fungerade dock rätt bra och det var relativt stort men rätt nedgånget. Huset i Fredhäll var ett lite enklare hus och ingen av lägenheterna hade parkett, bara linoleum.
Jag ramlade in på denna sida för att jag gör research till en roman, som i ett avsnitt ska utspela sig på Slipgatan år 1954. Tänk om jag kunde få kontakt med dig, Lillan i Cornwall, och fråga dig mer om dina minnen? I så fall får du hemskt gärna kontakta mig på min mejladress sara.lovestam@gmail.com.
Med hopp
Sara Lövestam
Vi hade parkett. 🙂
Flärd!
Jag kommer ihåg att min lärare i svenska och engelska bodde i ett hus på Långholmsgatan nära Gamla Bränkyrkogatan, och att in på 60 talet, 63 var det likström 110 volt, i hans lägenhet där nu centrumhuset är o nedgång till tunnelbanan.
Ah! Det kan jag tänka mig. Likströmmen levde kvar ett bra tag och måste ha ställt till det. Radioapparater som klarade likström fanns ju in på 1960-talet