Abrahamsberg började byggas i slutet av 30-talet och stod klar vid 40-talets mitt. De flesta husen är i gult tegel och mycket fina. Tegel är ovanligt i Stockholm överlag och gult i synnerhet. Husen är smalhus och lägenheterna varierar i storlek från 1:or upp till 4:or och kanske något större. Öppen spis är inte särskilt ovanligt. Vanligast torde de lite mindre lägenheterna vara. Huset på bilden ovan är ytterst välbevarat med snygga balkonger och fönster och butikslokaler i bottenvåningen.
Några av husen är i rött tegel. De ligger väster om Gustav III:s väg och eventuellt är lägenheterna lite mindre här. SKB-huset på bilden har kvar sina ursprungliga balkonger med småsinuskorrugerad plåt.
Troligtvis uppfördes dock de flesta av husen åt privata fastighetsägare. Än idag dominerar hyresrätterna och Allmännyttan har bara ett fåtal hyresrätter här ute.
Här ett riktigt elegant hus med putsade burspråk och stora fönster. Port, balkonger och fönster, allt är i ursprungligt skick. Notera hur balkongen på 1 tr utgör skärmtak ovanför entrén.
Här ett hus som jag gissar har lite större lägenheter. Rikligt med burspråk och i fint originalskick. Balkongerna är dessutom rikligt tilltagna.
Här har vi en annan pärla. Balkongerna, som är från tiden, har en handledare som klätts in i trä. Snyggt och ovanligt. De enkla skärmtaken är mycket eleganta och fönstren har delats upp i en övre och en nedre luft, en detalj som man ser lite här och var i området.
Abrahamsberg är en anonym förort som verkligen är ovanligt trivsam. Området är kuperat och husen mestadels i 3-4 våningar. Att de är i tegel gör dem ovanliga och dessutom minimeras underhållet.
Låt oss hoppas att de får leva vidare utan att förvanskas.
Trevligt!
Notervärt är att få – om ens några fastigheter i Abrahamsberg har ”utsatts” för fönsterbyte.
Ja, fint och anspråkslöst. Är väl tyvärr en tidsfråga innan det blir förnämt.
JA, det ligger ju onekligen väldigt bra till och nära stan.
Bodde i Abrahamsberg tidigt 80-tal och stortrivdes, först på Montörvägen i trivsam lgh och sen i rätt risig dito på Registervägen. Trots läget mellan vältrafikerade Drottningholmsvägen o tunnelbanans spår var det helt OK. Ett annars lugnt område, med cykelturer till solviksbadet, Drottningholm mm.
Jag har också bott där, på Barrstigen i en 1,5:a på 37 kvadrat med balkong. Trivdes väldigt bra där. Trevlig promenadstig runt Lillsjön. Ibland gick jag till Alvik och tog 12:ans spårvagn till ändhållplatsen vid Drottningsholmsbron, sedan promenerade jag hem därifrån.
Hela västerled är trevlig tycker jag. Blackeberg är en annan förort som jag tycker är väldigt underskattad. Mycket fint planrad och riktigt fina hus som dessutom inte renoverats sönder när de byggdes om runt 1990.
Hej!
Vad roligt att jag hittade dina spaningar från förorten. Bor själv i Abrahamsberg och kan besserwissra lite med att tillägga att området egentligen består av två: Abrahamsberg (husen med gult tegel) och Åkeslund (rött tegel). De flesta av lägenheterna är relativt små, upp till 75 kvm. Öppen spis är mer regel än undantag och jag tror att flertalet fortfarande är i bruk och fungerar.
Husen är smalhus med fönster i minst två väderstreck, vilket är tänkt att göra boendet ljust och trevligt. Det syns inte på just dina bilder men många av tallarna i anslutning till husen har nu vuxit sig så höga nu att de mörklägger lägenheterna i stället för att vara ett skönt grönt inslag. En rejäl gallring skulle göra området gott. 🙂
I övrigt byggdes området som ett slags dåtida miljonprogram under andra världskriget. Arbetarfamiljer fick det schysst, hyfsat stort (tre rum och kök), wc och hade nära till stan med spårvagn (som sedan blev t-bana). Tyvärr saknas öppna innergårdar som finns i Blackeberg, vilket ju är betydligt mer barnvänligt och släpper in mer ljus.
Ah, Åkeslund, det har jag aldrig hört. Tack för det!
Fast öppna innergårdar behövs väl inte när husen står fritt och inte direkt skymmer varandra? Eller står de tätt på sina ställen?