Bilden har ni sett, men jag tyckte den blev extra aktuell idag. Två bra exempel på människor som sade ifrån och hjälpte till.
Amelie Posse, till vänster, engagerade sig mot nazismen under kriget och hjälpte många flyktingar som fick en fristad i Sveriges. Tisdagsklubben, en svensk rörelse mot nazismen, var hennes skapelse. Till höger ser vi Marika Stiernstedt som inte heller hade mycket till övers för den nya tyska rörelsen. Så här skriver hon om en tågresa i Europa på 30-talet:
Med några tämligen skrytsamma ord hade han just kommit i på den nya rörelsen i Tyskland – och då marscherar jag överrumplande rätt på: på Hitler och på massmorden i juni 1934, som ju hela världen kände till.
Han stelnade, munnen blev som ett knivstick. Men det var jag som höll i dolken.
– Ni tycker visst inte om ämnet?
– Å för all del, madame, utanför Tyskland begriper man oss sällan.
Om tisdagsklubben finns en bra bok från 2001, av Rune Bokholm.
har jag inte läst. Tack för tips!
Måste jag läsa, mina föräldrar var med i den.
I Tisdagsklubben?
Kände ett gammalt par, födda -15 och -16, som varit med i Tisdagsklubben. När de skrev in sig sa Amelie Posse till dem:
– Om nazisterna kommer hit är vi som står på den här listan, de första de hämtar.
Tuff dam det där! Undrar just hur hon var, jag föreställer mig att hon nog kunde vara i mesta laget, åtminstone stundtals. Men jag gillar att läsa hennes böcker och hon gjorde en fin insats!
Poul Bjerre har beskrivit henne som rätt påfrestande, innan hon började skriva. Där fick energin utlopp.