I en sluttning alldeles intill skogsbrynet inte långt från Åkersberga står Täljövikens kursgård. Byggnaden uppfördes runt 1970 för LO:s räkning och ritades av Peter Diebitsch. Bygget kostade på sin tid 12 miljoner vilket i dag motsvarar 90 miljoner. Det var nog tillräckligt för att LO skulle tala tyst om byggnaden som var avsedd för styrelsen och innehöll 38 sovrum. Det är dessa ni ser på de två suterrängvåningarna på bilden ovan. I hörnet finns två lite större rum med var sin stor hörnbalkong. Balkongernas räcken utgörs av dekorativt utformade betongelement. Högst upp finns själva konferensdelen som ligger i markplan vid entrésidan.
Den stora terrassen är plattsatt och fasaderna är helt i glas. Taket skjuter ut och dess undersida är guldfärgad. Ytterst elegant! Enligt uppgift finns både pool och nattklubb i huset, kanske är dessa placerade i byggnadens inre delar som ligger delvis under markytan. Inredningen uppges ha varit påkostad med möbler av Arne Jacobsen och Bruno Mathsson och mycket finns kvar än idag.
Åren kring 1970 är en intressant tid. Energikrisen står för dörren, miljonprogrammet, som avslutas vid 70-talets mitt, kritiseras allt mer. Redan 1968, när Skärholmens centrum precis invigts, hade DN satt rubriken ”Riv Skärholmen” och den kritiken kom att fortsätta allt eftersom bebyggelsens skala växte och stadskärnorna revs. En av de stora aktörerna under denna tid var det till LO och Riksbyggen knutna BPA som också byggde Täljövikens kursgård. BPA kom också att använda sig av anläggningen när de hade utländska gäster. Redan i valet 1973 förlorade Socialdemokraterna sin absoluta makt och regerade som minoritetsregering. 3 år senare tog Torbjörn Fälldin och en borgerlig regering makten. Det var med andra ord stora förändringar som stod för dörren, men när Täljövkens kursgård planerades i slutet av 60-talet fanns inte många mon på LO:s himmel.
Betongbyggnader från dessa tid verkar uppskattas av många yngre, men när det kommer till lite äldre människor väcker de ofta stor avsky. Deras ålder på 40-50 år är också kritisk; de är helt enkelt för nya för att vinna allmänt gillande. Precis som 1800-talshusen som ofta byggdes om radikalt under 1900-talets första hälft, förses ofta dessa betongklumpar med moderna glasfasader. Ett praktexempel är det unika Tempovaruhuset i Uppsala vars fasad precis montrars ned och ersatts med en modern dito i glas, en åtgärd som nog många kommer ångra i framtiden.
Täljövikens kursgård är en högintressant byggnad. Den är mycket välbevarad och dessutom ett gott exempel på tidens arkitektur. Just kommersiella byggnader, som man nog kan säga att detta är, har nästan undantagslöst byggts om och moderniserats för att passa nya krav och på grund av att slitaget är stort. Denna välbevarade pärla förtjänar därför att behandlas med både respekt och försiktighet och kan med smärre reparationer bli en pärla bland konferensanläggningar. Det är bara att hoppas att dagens ägare förstår vilken skatt de sitter på.
Passa också på att lyssna på SR:s reportage från platsen.