Förra sommaren var speciell. Efter en skön och ljum maj kom juni med kalla nätter och kalla dagar. Någon sommar syntes inte vara i sikte och växtligheten vägrade skjuta fart. Men så närmade sig juli månad och temperaturen steg och med ens var det varmare än man någonsin kunnat drömma. Nätterna var fantastiska. Det blev behagligt svalt och himlen var klar. Skuggorna blev längre och längre för att sedan helt försvinna när solen gått ned. Men inte blev det mörkt, nej istället trädde de skugglösa timmarna in, timmar när allt var tyst och stilla och naturen låg insvept i ett behagligt ljus.
Hittade just din fina blogg!
Jag får en härligt nostalgisk känsla när jag ser de stämmningsfulla bilderna av vår nordiska sommar. Ljuset, dofterna och ljuden. Sinnena suger åt sig. Minnet av sommarnätterna från barndomen dyker opp…Underbart..
Tack, roligt att höra!