Vad sägs om dessa Luxorapparater från året 1960? TV:n stoltserar med 21-tums bildrör och Luxor Dirigent har stereoanpassats med dubbla förstärkare och stereoskivväxlare. Jag är bra nyfiken på hur den där lilla möbeln lyckades reproducera stereoljud om det inte hörde en extra högtalare till. Den är dock rätt snygg och jag tror att den funnits i produktion under några år i vanligt monoutförande.
Vad jag minns så var det rätt stor skillnad mellan Luxor och de tyska och Holländska apparaterna både beträffande ljud och konstruktion. Luxorns högtalare var också lite si så där (även om de ofta hette Luxor Brilliant)
Även trafos och slutstegskonstruktioner hade en del brister vill jag minnas – det var mycket garantireparationer. En tidig TV-modell från Luxor (minns nu inte beteckningen) hade en bedrövlig kaskadkoppling.
Missförstå mig inte; jag gillar verkligen Luxors apparater och här hemma har jag ett par Luxor TV-modeller; en Luxor ”Parad” från 1966, ”Estrad” från början av 60-talet. Dessa modeller hade ofta fel på H-steget när det blev några år gamla.
Hälsningar Marie – servicetekniker i Radio och TV-verkstad under 1960 och 70-talet.
Jag undrar om inte Luxor var bättre förr, dvs innan 50-talets mitt? Jag har en Luxor Empire från ca 1949 som låter riktigt bra faktiskt. Typiskt för de bättre apparaterna får denna tid var att allströmsversionerna hade push-pull-kopplat slutsteg och växelströmsversionern hade johnsonkopplade (man skilde på höga och låga torn och använda två slutrör, ett för höga och ett för låga – som Philips BiAmpli). Jag äger dock inte så många Luxorapparater och de jag hört rån 50-talet imponerar inte på mig, tyvärr. Tyskarna var betydligt bättre på att få ut ett fint och kraftfullt ljud. Greta Sinfonia, som har endast ett EL84 som slutrör, låter fantastiskt!
Kallades direkton. Och hade 800 ohms slutsteg med ca 80 volts utspänning som gick till en spole som satt i centrum i högtalaren. Större elände har man inte skådat. Men de gjorde inget för det var en Philips konstruktion. Men säg om det varit ett annat okänt märke ja då har märket blivit bannlyst.
Ja, precis. Funkade nog gansa fint i de dyrbara modellerna som kom ca 1957-1958, tex Stormogul, men sämre i de billigare
Jo det är nog sant att Luxor hade lite svårt att hänga med under 50-60-talen. Många fina patent togs också ut av Philips och andra Europeiska märken – patent som andra tillverkare fick betala rejält för att använda.
Mitt personliga favoritmärke är annars Schaub-Lorenz och deras apparater från sent 50-tal.
I huvudändan av min säng har jag byggt in en radiodel från en radiogramofon Schaub-Lorenz”Balett” – underbara högtalare, särskilt diskantelementen! Denna apparat har suttit i sängen sedan 1977 och det är alltid fröjd att lyssna. På senare år har jag även en ingång för min mp3-spelare!
Marie
Jag har faktiskt ingen Schaub-Lorentz! Ballet känner jag inte till, har bara sett Ballerina (som verkar heta Primaballerina när stereon kommer) Vad är det du gillar med detta märke+ Apparaterna är inte så vanliga i Sverige faktiskt.
Mina favoriter är Telefonen Opus (55, 6 och 7) samt Graetz Sinfoni från 57-59, fantastiska apparater!
Många tyska apparater från slutet av 50-talet var/är ju ganska lika konstruktionsmässigt. Ofta EL84:or, i de finare apparaterna ECL80 eller liknande.
Jag gillar drivstegs och slutstegskopplingarna hos Schaub-Lorenz rent personligen; de låter väldigt fint och rent, även om effekten ofta är måttlig men främst är det högtalarkonstruktionerna som får mitt hjärta att slå några slag extra!
Komponentkvalitén var också mycket god: jag har inte behövt byta vare sig elektrolyter eller foliekondensatorer i dessa apparater.
Så det finns många anledningar till att S-L tillhör mina favoriter. Man gillar vissa saker och sättet på vilket de är konstruerade!
Sant att märket inte hade någon större spridning i Sverige. Redan under 1940-talet hade industrikonglomeratet ITT tagit över Schaub-Lorenz (Lorenz var för övrigt en pionjär inom TV-teknik under tidigt 1930-tal med många patent inom området).
Under 60-talet fortsatte S-L att tillverka fina apparater. (Touring mfl.) och under 70-talet de fina Junior och Tiny mfl (Fint ljud trots apparaternas måttliga format)
Som sagt ”Balett” var ursprungligen en radiogrammofon (oftast satt grammofonverk från Perpetum-Ebner i apparaterna) ur vilken jag tagit radiodelen + högtalare då möbeln var svårt skadad.
Inget är så trevligt som teknikhistoria!
Marie
Googlade och fann denna till salu: http://www.tradera.com/item/341174/231132733/schaub-lorentz-grammofon-radio Ev är det en Ballerina, det är svårt att se vad det står på garantipappren. Rätt ovanlig, jag har aldrig sett den där modellen till salu. Vanligast var nog Balalaika bland radiogrammofonerna.
Intressant att S-L använder ECL82. Det är inte jättevanligt i andra apparater. De håller också kvar vid likriktarrör längre än många andra tyska märken som började med selenlikriktare långt tidigare,
Jag tror att det är en ”Bospor” i annonsen. Det är fina apparater allihop, dock är det radiogramofonerna som har de finaste högtalarsystemen.
Ballerina var nog den vanligaste radiogramofonen i Sverige, även om Stereomodellen var rätt ovanlig.
På radiosidan fanns ju ”Goldsuper”, ”Westminister”, Goldy mfl.
Det var några tillverkare som använde sig av ECL82, ECL84, EL803 och liknande. Under tidigt 60-tal började man ofta se EF95:or i slutstegen.
Jag minns att Blaupunkt hade några apparater som hade EF95 i pull-push men med dåligt matchade utgångstransformatorer och dålig delning till högtalarelementen så slutrören fick mycket dåliga arbetspunkter vilket slet både rör och kringkomponenter!
Schaub-Lorenz namn fanns även på rör men jag misstänker dock att det är Telefunken som var den egentliga tillverkaren pga. att S-L-rören är alltid av hög klass.
Det är 50-talet som gäller för mig när det gäller S-L och andra tyska tillverkare. På 60-talet blev apparaterna allt tråkigare, enklare, mindre känsliga, sämre högtalare och billigare transformatorer – istället kom allt oftare passiva frekvenskorrigerande kopplingar (typ sentida ”Ultra Bass”!) som skulle få det hela att låta bättre.
Stort tack för allt arbete du lägger ner på denna sida + dina fina temaartiklar i tidskrifter m.m.
Du har inspirerat mig att – mer än en gång – slå på någon av de gamla apparater som jag sparat under åren. Intresset för äldre elektronik tycks också öka bland yngre vilket är glädjande!
Marie
Tack själv, väldigt roligt med någon som är intresserad och kan lite mer än mig.
Menar du inte EL95 i push-pull? Jag har det i en Grundlig radiogrammofon från 56/57. den låter bra. Har träffat på dem på andra ställen med lite sämre resultat.
Ja, 60-talet var inte så bra alls. Bäst låter nog apparater från 55/56, innan det blir för mycket gimmicks med klangregister mm. Har dock en Saba Freiburg från 61/62, den med automatik, som låter fint, men inte lika musikaliskt som mina favorittyskar. Dock är den väldigt kraftfull i mono, kopplar man om till stereo körs de två EL84-orna som single ended-sutsteg.
Sorry – skall givetvis vara EL95!
EF95 var ju inte så vanligt i konsumentapparater. Däremot minns jag att vi gjorde service på mätförstärkare för institutioner, medicinsk utrustning för labb etc. och att man då ofta hittade 6AK5, EF95, EF806, E80CC, E83CC osv.
Kraven var mycket högt ställda när det gällde brus, återkoppling, mikrofoni och annat och problemen låg ofta i nätdelarna – i alla fall när komponenterna åldrats en del.
Minns att vi byggde om en del nätdelar som inte höll måttet. Det finns en del intressanta kopplingar (Notch-filter i kaskad, fasvridning m.m.) för att bli av med nätbrum och liknande – annat än glättningskondensatorer som inte alltid håller vad de lovar i professionella sammanhang men som väl duger i konsumentelektronik.
Marie
Hej!
Vi håller på att skriva om TV’s historia och undrar hur mycket än sådan pärla skulle kosta under 60-talet?
Ingen aning, kontakta Tekniska museet