Inte för att travestera Moa Martinsson men nog är det vackert med gamla ladugårdar i lättbetong som fått ett äppelträd till sällskap där på gaveln. men nog är det synd att ingen längre bor på gården och njuter av det vackra läget och de goda äpplena.
Jag vet inte när ladugården är bygd, men jag gissar att det var först på 30-talet som man så smått började utnyttja det nya byggmaterialet och efter kriget tog användningen fart på allvar. Det finns mängder av ladugårdar från denna era som på sin tid ansågs högst moderna. Jag har en själv och den är uppförd vid 50-talets mitt.
För en långårig utlandssvensk är bilden en epitomi av svensk sommar. Blommorna, de oklippta gräsen, träden, äppelträdet, en gammal kåk. Man riktigt känner den milda sommarvinden. Här finns inget ont. Samtidigt: början till förfall, uppgivenhet.
Ja, jag längtar verkligen till denna tid. nte minst fr de ljusa nätternas skull.
Är det verkligen lättbetong, är det inte cementhålsten?
Ja, det har du het rätt i. Vet du när produkten uppfanns?
Den här länken kanske kan ge svaret.
http://meromolgaochfolke.blogspot.se/2014/07/generalkonsuln-uppfinner-en.html
”Bossestenen” verkar mera vara en vidareutveckling av den redan kända vanliga cementhålstenen och när den ursprungligen uppfanns verkar vara svårt att få klarhet i. Ska man ge sig på att gissa så kan man ju utgå från Kungstornen som ska ha en fasad av putsad cementhålsten och ritades under första halvan av 1910-talet. Eftersom de måste ha varit riktiga prestigebyggnader så kan man kanske gissa att cementhålstenen då var ett relativt nytt och fint material och då kanske ursprunget hamnar någonstans runt förra sekelskiftet.
Intressant! Jag har några gamla betonghålstenar hemma. De är relativt lätta just för att de är perforerade.