Anita Ekberg må knappast ha varit den blygaste av blå violer, kanhända hade hon det efter sin mor. Den stackars dam som råkade stöta till ett kraftigt fruntimmer på bussen fick sig en riktig svada till livs: ”Vet du inte vem jag är, jag är Anita Ekbergs moja!”.
På 50-talet hade Anna-Greta Göransson en omtalad skönhetssalong i Malmö. Sommartid fanns även en filial i Falsterbo. Dit gick både Hagasessorna, som nu vuxit upp och tillbringade somrarna i Skåne, adelsdamer från alla håll och kanter och Skånes förmögna industrifruar. Naturligtvis gick även Anita Ekberg dit och behandlingarna skulle naturligtvis ”skrivas upp”. När blondinen med det vackra håret (för det var verkligen vackert, det tyckte alla på fru Göranssons salong) drog vidare västerut, ”overseas” så att säga, blev räkningen kvar och summan drogs från den stackars hårfrisörskans magra lön.
Säga vad man vill om Anita Ekberg, men särdeles inställsam verkar hon inte ha varit. Rakt på smak och ibland rent utav osmidig, åtminstone sedan hon blivit berömd. Det är dock svårt att inte känna sympati för arbetareflickan från Malmö som lyckades bli en riktig legendar.
Om min mormor hade rätt, så var Anita och sångaren Einar Ekberg släkt med varandra och dessutom ”nästan” släkt med oss (över en styvfar eller så). Tyvärr kan jag inte fråga mormor om detaljer längre…