Så här kunde det se ut när innerstadens gamla lägenheter byggdes om efter andra världskriget.Ett fantastiskt kök med skåp som räcker till ett helt kompani samt ett serveringsrum intill. Bra material (ingen formaldehyd i dessa luckor och stommar!) och fint hantverk även om det mesta byggdes på snickerifabrik.
Idag ligger dock de flesta kök av denna generation sedan länge på tippen och gör de inte det, så kommer de snart göra det. Nya, högblanka kök tillverkade av någon limindränkt träfibersörja och med lådor som glider så lätt, så lätt, hittar man i dess ställe. Arbetsskivor och diskbänkar som är allt annat än praktiska och lätta att hålla snygga får man på köpet.
Glädjande nog fann jag Erika Hallhagens krönika i Svenska Dagbladet och jag applåderar hennes förslag till kulturarvsbidrag istället för ROT. Den konservativt lagde, som motsätter sig bidrag, bör ha i åtanke att även ROT är en form av bidrag, men lite mer sofistikerat bara och om gjort för att förstöra oersättliga kulturvärlden. Den första vågen av ROT-renoveringar, tror den kom på 1980-talet, förstörde mängder av 40-50-talshus som fick nya kök, plåtfasad och aluminiumbalkonger. Inte så värst lyckat och idag känns de husen allt annat än fräscha.
Nej, ett bidrag för att vårda, det vore något det. Tänk bara vilken skillnad det sklle göra för miljön om man målade om och ändrade lite, istället för att byta ut! Jobb skulle det ge också, även om någon MDF-”snickare” skulle få klappa igen sin eländiga köksfabrik.