Huset i mitten finns inte mer. Den gamla byggnaden var från 1900-talets början men hade senare i livet beklätts med eternitplattor. Interiört var den förvånansvärt välbevarad. Jag har för mig att de spröjsade fönster som ses på bilen var de ursprungliga. Övriga fönster var nog i samma ålder som eternitplattorna.
Idag står här ett högt hus, ett trygghetsboende. Både hus och träd är för evigt borta och likaså den charmiga gården. Gamla gårdsmiljöer är otroligt värdefulla. I Luleå finns det faktiskt några kvar, men de flesta är naturligtvis borta. Värdefull tomtmark nyttjas ofta hårt idag och glest bebyggda gårdar med endast en uthuslänga har därför inte någon större chans att leva vidare.
Funkishuset intill var en gång en riktig pärla. Men det var innan perspektivfönstren byttes ut, innan fasaden klädes in i tegel och innan hela kvarteret omgestaltades.